Orden Jag Tänker

Ni vet när allt ska jävlas.

Helt oskyldig och utan aning om att allt man ska ta sig för under dagen kommer att på ett eller annat sätt ställa till ett problem som i sin tur kommer ställa till ett pr....Det är då man sätter på vattenkranen på full sprutt med en sked i diskhon likt en bakhoppningsbacke så vattnet hamnar rätt på  magen. Såklart. Blusen är ljus och vattenfläcken kommer att lämna kvar en vågig rand som alla kommer att se, alla kommer alltså resten av dagen ha fokus på min mage. 

Irriterad inser jag att jag inte kommer hinna byta kläder så ..ja jag får väl andas in och se så smal ut det går när någon verkar titta mig rätt i naveln.

I alla fall. Det är sådana dagar man sedan tjångar huvudet allt man kan i skåpluckan ovanför tvättmaskinen. Bulan bultar ilsket röd. 

 

Det är efter det, som man med vattenfläckig blus och bultande röd bula i pannan som man sätter sig i bilen, lättad över att ha tagit sig så långt i alla fall. Lättad att snart vara på väg. Det är då man vrider på nyckeln och absolut ingenting händer. 

Ilsket kliver man ut, går med bestämda steg mot ett garage som ser ut att ha haft besök av orkanen michael från Florida.

 

Där inne händer det inte att man hittar det man letar efter utan det handlar mer om att man modigt och våghalsigt riskerar sin säkerhet och ger sig i kast med att fånga saker som orkanen verkar ha kastat omkring och som fortfarande balanserar på gränsen av hyllkanten, på varandra osv. Dragningskraften neråt mot jordens mitt blir så småningom för stark och fallande saker siktar så klart in sig på min kropp, och då speciellt min stortå som verkar vara omöjlig att missa för en fallande målarburk. 

Nu lite lätt irriterad, med bultande panna, bultande stortå och fläckig blus riktar jag in mig på bilens huv med startkablarna i ena handen och ett blå tungt batteri som känns ha hela tjernobyl i sig i den andra. 
Okej, bilen startar. WoW tänker man. 
Jag lägger in backen, backar ut på gården och allt går bra. Kör inte på någon soptunna eller människa eller någonting så det känns som att dagen kanske ändrar riktning nu. 
Det är då. Efter ca 150 meter som rutan slår igen. Med imma lika tjock och ogenomskinlig som ånga från en kokande  kastrull. 

Bilen måste stannas och en trasig seg fläkt låter lika sugen på att snurra runt som jag vid det här laget är sugen på att gå och lägga mig igen. 

Okej, när man så ser ut genom rutan och allt är frid och fröjd med det så bär färden iväg mot förskola och arbete. 

Väl utanför förskolan börjar barnet trilskas och vägrar gå en meter. Svetten rinner medan man snabbt räknar efter att minutrarna förmodligen gått ordentligt snabbt och att man nu mer kan se sig själv som försenad. Barnet bärs upp till förskolan och med andan i halsen, med  pulserande blodådrar  i halsen så försöker man göra ett bra hejdå för barnet och lugnt kramas och önska en fin dag. 
Småspringande mot bilen ser jag att att ena lyset inte fungerar och just då. Just då slinter foten och man kör någon form av luftbärande flyguppvisning på kroppskontroll. 
Smidigt kan tyckas på håll, men stelt och muskelslitande i nära upplevelse. 

 

När arbetsdagen har passerat utan större missöden annat än en besökare på jobbet som menande och  flinande tittar på min mage. Just när jag skulle förklara om skeden och vattnet och allt så förstår jag att människan tror jag är gravid! Gravid? Jag hade ju för tusan dragit in magen till och med.

Med skadat självförtroende så blir det äntligen dags att åka hemåt.

Jag skulle bara gå förbi toaletten på ett snabbt besök först. När jag dragit ner byxorna upptäckte jag ( TACK OCH LOV ) en kvarglömd pissdroppe på ringen. Eftersom byxorna redan var nere så fattades ett snabbt beslut om att det får bli en halvstående variant den här gången. Efter förättat ärende så hittade jag självklart inte toalettpapperet. Snurrade runt i en halvmånerörelse för att se om det stod vid sidan om toalettstolen. När handtorken blåste på och med full orkanstyrka ovh blåste mig i röven spratt jag till av överaskning och slog i huvudet på motsatta sida. 
En djup suck och ett genuint hat mot den som lämnade pissdroppen på ringen slog fäste i min nu saragde kropp.Drömmarna som florerade i huvudet handlade om en tidig kväll i skenet från stearinljus och ett lugn. 
Satt mig i bilen.
Vrider på nyckeln. 
Ingenting händer. 

Fram med startkablarna och batteriet jag slängt in i bilen i morse och så börjar allt om igen. 

Ni vet en sådan dag. En sådan dag hade jag igår. 

Idag har jag migrän. Migrän av den värsta sorten. Ligger hemma under en filt och orkar inte med någon tvätt, bil, startkabel eller ens minsta lilla ljud. Pannan kunde gått få lysa starkt röd ett tag till. Ett varnande stoppljus till omgivningen. Varning för kvarglömda skedar i diskhon, skåpdörrar, handdukstorkare på offentliga toaletter och pinkdroppar på toalettringar.