Orden Jag Tänker

Familjen Nästan.

28 December 2013 • 00:07 • familj, mamma • barn, semester • Permalink • 0

nästan en vetrinärnästan en beteendevetarenästan en psykolog...Har sett 100åringen som klev ut ur fönstret på bio och den "nästan" figur som var med blev väldigt personligt bekant när jag kom hem och skulle börja "sista minuten packa" för en natt på hotell vilket säkert hade gått superduper bra om jag inte haft en nästan tonåring i huset, en nästan döv pojke, en nästan arg lillebror och en nästan sovandes man.vi kan väl säga att jag nästan blev irriterad mellan maaaaaamma vrålen om än det ena, än det andra och även här följde nästan med...Nästan tonåringen ansåg plötsligt att byxorna var nästan små, tröjorna stora eller fula.Den nästan döve hörde "nästan" inte rätt en enda gång och lyckades till och med höra att "gå och lägg dig" var " gör några framåtvolter som får mammas stressade hjärta att stressa lite av rädsla också".Den nästan arge lyckades förneka att han överhuvudtaget var ens lite irriterad över att behöva duscha då han faktiskt visste att det fanns badkar på hotell...den nästan sovande mannen vaknade abrupt av den nästan inte alls irriterade mamman som till och med satt strykjärnet i arbete. Denna hädelse mot min tidigare ståndpunkt att skrynklorna rätar väl ut sig till slut vittnar om en nästan galen kväll i familjen Taikon!I morgonbitti slår jag vad om att mitt i att jag nästan sovandes försöker ta mig till köket och den aldrig sinade drömmen om kaffe och en lugn frukost som låter en morgontrött mamma vakna lugnt och stilla - kommer min( då vakne )man att få för sig att han ska klippa sig.Detta slår aldrig fel.Det akuta behovet av en hårklippning på en redan i princip hårlös infaller alltid mitt i att vi ska iväg och passa en tid. Jag i nattskjorta som en zombie, dottern grävandes i garderoben, pojkarna uppefter väggarna och mannen framför spegeln med hårklipparen i högsta hugg (precis som att resan kommer som en överaskning?)Att klippa sig kvällen före verkar lika omöjligt som att 100åringen skulle kunna trivts på ålderdomshemmet.I morgon blir nog inget undantag i nästan-epidemin.Förmodligen kommer vi komma fram NÄSTAN i tid.Inte för tidigt och inte för sent och min man kommer vara nyklippt, dottern i kläder hon tycker passar (som vi föräldrar tycker är nästan för små), sönerna kommer vara nästan i luven på varandra och jag kommer vara nästan vaken beroende på hur mycket kaffe jag hann få i mig innan vi till slut tog oss iväg.Det är nästan lite galet, snurrigt gulligt - precis som 100-åringen som klev ut ur fönstret...jag menar Varför i herrans namn tog han inte dörren?

En blogg om allt och ingenting. Ab imo pectore