Orden Jag Tänker

Enstaka kommentarer på detta åsiktstorg, påståenden eller ifrågasättanden skapar effektivt opinion och även om syftet är att förena och göra gott blir resultatet lätt det omvända med tiden. Många försök till upprätthållande av ordning när man går ihop över huvuden och istället för eller som komplettering till polis resulterar ofta i uppror, ovänskap och eliminering. Eliminering av oliktänkande trots att dessa grupper av olika sort har ledare, administratörer, samordnare, strateger eller vad man än väljer att kalla sig i egenskap av en subtilare variant av "åsiktspolis". Dessa självutnämnda poliser tar sig an uppdragen likt en vallhund och  vallar den stora massan inom ett gemensamt redan uppspikat hängn av tillåtna åsikter.

Det som i grunden var tänkt att bli något bra kan fort bli en reklamplats för onda krafter. Tid i rampljuset. Konsekvenserna förödande och tvärtemot vad grundtanken var,  helt utanför admins makt. 

SD vann mark mycket genom just uteslutningen och den plats elimineringsförsöken av åsiktssupportrar gav dem i media när det var val. 

 

Inte för att vara den men var det inte så att

Lenin en gång i tiden ledde det som kom att kallas den "röda terrorn" där övervakning, fängelse, tortyr och avrättning tystade opposition till det han ville se som "staten"? Plockar man ner detta till Facebook och hemliga,  slutna men också öppna grupper med ledare, admins som genom ett skimmer av en öppen frispråklighet och en tillåtande atmosfär ändå styr åsikter och medlemskap med en vallhunds effektiva skall blir man inte bara rädd. Man blir trasig.  Passar det inte,  eliminering. Det känns obehagligt likt en början till det som vi i historien inte vill kännas vid - gaskammrarna.

Åsiktsregistrering och ett märke på jackan.

Allt som skrivs på facebook finns kvar. Där har vi 2016 års åsiktsregistrering. 

Man kan inte bekämpa brott med brott. Våld föder våld. Ett otrevligt bemötande föder desamma tillbaka. 

 

 

Att vår användning av mobiler är livsfarligt det har jag varit inne på tidigare men i dagarna har ytterligare en nyans av farlighet målats upp för mig. 

Jag kanske skriver en mening med ett leende på läpparna och glatt sinne, du kanske läser mina ord och blir förtvivlad, arg eller provocerad. Jag kan inte bestämma när jag trycker enter hur du kommer att reagera på det. 

På ett kort ögonblick kan det vara uppror, människor blir dömda åt alla håll och följderna kan bli katastrofala. 

Vad som är sanning och inte är inte längre fokus i spelet sanning och konsekvens. Nu handlar det mer om "vem tar vem" och konsekvenserna är ovänskap och segregation. 

Åsikter registreras, antal gilla och inte, vem har gillat vems kommentarer och varför har den och den valt att inte kommentera? Tanken att, ett gilla eller avsaknaden av det, en kommentar eller avsaknaden av den kanske inte betyder ett endaste dugg är lika fjärran som horisonten när man står med fötterna i havets svalkande vågor.

Är det verkligen så att allt betyder något?

Alla gilla. 

Alla inte gilla.

Alla kommentarer.

Alla inte kommentarer.

Eller kan det vara så att man helt enkelt bara avstår att registrera sin åsikt  för att man känner för det? Eller att man tryckt gilla för att man uppfattat ett skämt eller ironi däri som inte du gjort? 

 

I nyheterna  har det rapporterats massivt från Turkiet och den statskupp som är där, och från Nice och det terrorattentat som krossat så många familjers liv.

Alla rapporterar de samma sak. Det är inte bra med en mililtärkupp även om det folkvalda styret har brister. 

Kanske är det så med medborgargarden också. Bättre låta polisen sköta sitt jobb även om man tycker att de har brister. Så många liv kan annars onödigt krossas.

 

Facebook når långt. 

Till tidningar tex

Tidningar känns allmänt vedertaget.

Det som skrivs i tidningarna är för många människor sanning.

Vems sanning är det som skrivs på facebook? och ibland senare i tidningen? 

Vad är egentligen sanning och finns det ens någon sanning där eller är det bara ett reglerat åsiktstorg?