Orden Jag Tänker

En blogg om allt och ingenting. Ab imo pectore

Diagnos L.A.T ( Lite Annorlunda Tänk)

familj, livet beacause i´m worth it, livet Permalink0
Jag är inte lat, jag är rätt idog faktiskt. Jag kan vara riktigt effektiv om det brister i tid och kan hinna vara både uppe och nere,  till vänster och till höger.
På gott och ont. 
Ibland känner jag mig dock lat. Att vara lat och känna sig lat behöver ju nödvändigtvis inte vara samma sak.  Eller? 
 
Ta bara det här med att vika tvätt som jag fortfarande avskyr mer än pestens digerdöd.
Jag brukar stirra på högen av ren tvätt som jag sparat ihop allt för länge och så försöker jag verkligen att komma på någonting, någonting  som antingen kan underlätta det oerhört tråkiga med att ta tag i den, eller någonting som kan få mig att slippa den här gången också. Jag har från gång till gång tänkt så mycket kring det här att jag tröstar mig med att oviken tvätt inte kan bero på lathet,  för energin som så noggrant tänkande kräver  borde nog inte kunna jämföras med lathet. 
 
Idag har det varit en tryckande kvav värme som sin underbarhet till trots ändå kunde få fram denna känsla av lathet på aftonskvällen. Utan nåd och utan förvarning attackerade den mig och jag fann mig själv tomt stirrandes på bestickkorgen i den färdiga diskmaskinen.
 
Jag kände mig lika varm som de rykande heta knivarna,  gafflarna och skedarna i bestickkorgen.  Allt annat hade jag tömt ur maskinen och så plötsligt utan förvarning befann jag mig plötsligt i lathetskänslans epicentrum.
Handen på hjärtat mina vänner,  nog händer det att ni ibland diskar om besticken bara för att slippa plocka ur korgen? 
Hur skönt känns det inte att trotsigt bara skita i det?  Lasta i smutsiga bestick och köra om alltihop igen i nästa maskin? 
Haha,  jag småler nu åt hur skönt det kändes. 
 
Varför jag började tänka på det här överhuvudtaget ikväll var att min man fick en av sina bekvämlighetsfinurligheter avslöjade när jag skulle hämta en sak ur hans pendlingsbil. 
Tydligen är påminnelsepipet grymt irriterande enligt honom när jag frågade varför det såg ut enligt följande bild: 
 
 
Varför inte bara ta på sig bältet frågade jag? 
Hans svar: Ja, varför inte bara plocka ur bestickkorgen?
 
Jag tycker det är jättejobbigt med en motfråga som svar på en fråga.  
 
 
Till top