Orden Jag Tänker

En blogg om allt och ingenting. Ab imo pectore

Pappa är bäst.

mamma Permalink0

Kan inte du bolla lite boll med Molly säger jag till den nyss hemkommna pappan. Hon är jätteduktig fortsätter jag. Efter en stund hörde jag en del tveksamma ljudeffkter som fick mig att försiktigt spana på bollspelarna.
Poff, poff, Åhhh synd, kabaaam, poff poff. Bollen studsas frenetiskt upp och ner. Studsförmågan på bollen förvånade inte bara mig utan förmodligen också tillverkaren. Molly sitter med rak rygg, uppspärrade, förvånade ögon framför sin pappa som galet studsar bollen upp och ned genom luften.

Plötsligt - från ingenstans - passar pappan bollen till barnet.
Poff, fånga den då. ÅÅÅ synd du missade. Poff Poff. Neeej, miss igen.
Det kan bara röra sig om sekunder tänker jag, snart vrålar Molly efter mig. Hon hinner ju inte ens blinka mellan att bollen åker fram och tillbaka. 
Mina ögonbryn åker uppp i högan sky, armarna demonstrativt upp över bröstet alltmedan skådespelet fortsatte. Eller skådespelet. VM-finalen. Jag bara väntade.Väntade på att höra Mollys röst högljutt skära genom studsarna. 
Mycket riktigt, snart blandades Mollys röst med bollens studsande. 
Ett bubbel av lyckligt skratt. Hon skrattade så hon kiknande.  Åt eller med pappan det vet jag inte men det spelar ingen roll.
 
Dessa pappor alltså, de är för bra att ha. Hur skulle det annars gå för barnen när de kommer ut i verkligheten och till det klimat som finns utanför den här varma himlen med rosa moln  som jag verkar tro att vi bor i.
Livsfarliga saker som marie kex, smörgåsrån och matportioner som inte är passerade till i princip en soppa, smakbitar av glass och små ostbitar kan vi också tacka pappan för. 
 
Tack alla ni underbara pappor där ute! 
 
 
 
 
Till top