Orden Jag Tänker

 

Cicero  sa "Att beröva livet vänskapen är som att beröva jorden solen" och så är det. 
Jag har så saknat att umgås med mina vänner den här sommaren som har varit fylld med jobb och trötta dagar och kvällar. Nattarbetet har tagit ut sin rätt mer än jag trodde och det har varit svårt att orka med så mycket. 

Stressen i samhället gör att de där med vänskap är något som många gånger schemaläggs och det kan gå långa perioder utan att man ses, men är man nära vänner så vet man ändå att vännen finns där bakom hörnet.

Jag har den fördelen att han några sådana vänner <3

 

Idag är samhället stressigt och flyktigt. Männsikor har så  mycket att göra hela tiden.
Vi ska arbeta, skaffa karriär och tjäna pengar så vi kan resa och shoppa. Vi ska ha snyggt runt omkring oss och hinna med både det ena och det andra.
Att kunna betala räkningarna varje månad är ( med rätta )  det som prioriteras och man jobbar och jobbar. 

 

Det är så sjukt egentligen för om man tänker på det så är det vanligt att man har en årslön på runt 250 000 och ändå hinner man aldrig under en livstid amortera bort till exempel ett huslån. Pengar och uppehälle är det som styr oss i mångt och mycket. Utan pengar, mindre möjligheter att förverkliga det man drömmer om eftersom allt kostar så mycket. Visst är det så att man inte ska låta pengar stoppa ens drömmar, men nog har det -  oavsett om man vill erkänna det eller inte - en riktigt stor påverkan på hur möjligt det är att uppfylla dem. 

Pengar är inte bara siffror på ett papper. Vi  människor har gett pengar en status som gjort oss beroende av dem. 

 

Vänskap är dock gratis.Gratis men inte utan arbete.

Vänskapen går inte per automatik.

Vi kan ha många vänner och bekanta men att vara en genuin och nära vän  ställer också  krav.

Det ställer kravet att finnas där, stötta och uppskatta. Det är så fint att kunna dela både glädje och sorg. Att känna att det finns någon som jag kan vara mig själv med och det är det som också gör att man söker sig till varandra. 

Att man inte behöver göra till sig utan det är som det är för att vi är som vi är tillsammans - utan krusiduller, även om man inte kan ses varje dag alla perioder i livet.
Men när det gäller så vet man att man ändå har varandra. 

Det är nästan som ett kärleksförhållande. Man ska höra av sig, dela glädje och  finnas där när det är jobbigt, ställa upp och även förstå. Förstå att det kan köra ihop sig och vara mycket längre perioder men att det ändå inte har att göra med själva kvaliteten på vänskapen, eller den vikt man lägger vid den.

Vänskapen är som en våg som ska vara jämnt fördelad. Lika och lika olika för att det inte ska bli fel. 

Jag några få vänner som jag har extra nära och håller varmt om hjärtat.

Jag vet att de finns och jag vet att de vet att jag finns.

 

Att jag väljer att lita på en vän kanske är det bästa sättet att få mina vänner att känna att de kan lita på mig? För vänskap handlar väl mycket om det? Att man visar och känner förtroende?

Att blotta sig själv och visa sitt sanna jag kräver förtroende och tillit.
Att visa att man inte alltid är perfekt är inte lätt. Ibland är man sur, vresig och svettig och i mina ögon är det att vara perfekt. Alla är vi perfekta i vår egen unika personlighet. 

Min vän har idag gett mig ett fint förtroende. 
Den gåvan kommer jag att vårda ömt och ta fram och minnas när jag  behöver känna kärlek till livet och få en riktig energikick. När jag behöver minnas att även om vi inte ses fysikt varje dag så har vi något speciellt. 
Idag gav min vän mig en magisk gåva som sannerligen var speciell. 
Det magiska ögonblick när hon lät mig dela stunden då två små mirakel lät oss glutta in inuti en trygg varm livmoder. Det  får mig fortfarande, flera timmar senare att känna tårarna bränna under ögonlocken. 
Jag är så hedrad och så rörd. 
Tack för den gåvan.