Orden Jag Tänker

Så kom den dagen när jag helt sonika blev utburen ur rummet av min mellersta son. 

Vad hände?

Nyss var barnen små och låg så fint i sina vaggor och kunde inte ens plocka upp tutten själva. 
Ja i och för sig kan de inte plocka upp efter sig nu heller, men det beror på en helt annan sak. Det beror på den vanligt förekommande latmasken. 

Idag sms:ar de, chattar och laddar ner spel och filmer som till och med jag tycker är roligt. 
De spelar hög musik som efter tre miljoners spelningen faktiskt blir lite bra.
om de vill något speciellt så kan de till och med koka kaffe på  morgonen och plocka fram frukosten samt väcka upp oss med en ojämn konsert av sång och pianomusik. 

man vet med säkerhet att de vill något när kaffet och frukosten är inblandad. 
All annan tid uppstår det bara i samband med att man ber om något det man kan kalla "en situation". Man  får då ta del av den "dialog" de anser sig föra när de framför en monolog av protester och förklaringar till varför de inte kan ochman vinner  en möjlighet att öva på sitt tålamod.

Det gäller att få dem att tycka det är roligt om man ska ha dem till att hjälpa till med något och då ska man inte underskatta barnarbete, de kan vara väldigt idoga. 
Kolla bara på hur duktiga och lojala de är när det gäller att tappa kläderna rakt ner från där de står i en salig blandning av ren och smutsig tvätt. 

Det var under en sådan här drabbning som jag blev utburen till syskonens hejja-rop. 
Ja pappan hejjade skrattande han med. 

Det bådar gott för de riktiga tonåren, nu när han vet att han kan och att pappa tycker det är jätte kul. 
Tack för det min kära, finns det ångerrätt? Bytesrätt? Eller öppet köp?
På dig alltså???? ;0)