Mygg Mygga Jämthund
Ni vet alla dessa sommarnätter när man bara vill kasta av sig täcket och galet studsa upp och vilt slå ihjäl myggen som har makten att totalt sabba din nattsömn genom att surra galet irriterande en millimeter från örat, så pass nära att man faktiskt kan känna luften vibrera av vingarnas rörelser?
Så kände jag härom natten. På grund av något långt ifrån ett mygg men däremot någonting lika frustrerande. Ni kan ju bara tänka er om ett mygg som väger 20g kan irritera ihjäl en, VAD kan då inte en 20kg's jämthund åstadkomma?!!
Efter att ha sökt, funnit, gömt och smaskat på en älgklöv i timmar under utevistelsen så jäste det tydligen ordentligt i den magsäck som annars är van torrfoder från Axess eller Tello. Fisarna haglade och fick pappersbruket i Piteå att verka som en frisk fläkt en sommardag. Stanken blandades med min mans högljudda snarkande och ett hundgnäll som till och med överröstade det alltmer bankande mitt upprörda hjärta avyttrade. Jag insåg bittert att förmodligen skulle jag behöva kliva upp, klä mig, gå ut med hunden och sedan inte bara vara trött, arg på hunden, arg på han som tagit hem en älgklöv utan dessutom vara ännu piggare då minusgraderna utomhus mötte mycket höga temperaturer av ilska.
Väl under täcket och i den tystnad som avsaknad av jäsig jämthund gav så uppenbarade sig ett annat orosmoment.
Akvariepumpen.
VARFÖR dränkte jag inte jämthunden i akvariet istället?
Jag brukar vanligtvis inte vilja kallblodigt mörda djur men den intensiva längtan som jag kände inför att avsluta livet på både jämthunden och den fisk som behövde den gnälliga syrepumpen gjorde att mitt steg mot vegetarian och djurvän utökades till en oändlighet av milslång svårtillgänglig terräng.
Alla dessa farväl skapar en känsla av sorg inom mig.
Jag är ledsen. Så ledsen men ändå lättad och glad. Det är av oro jag inte kan sova och det är av lättnad jag lever vidare.
Vi människor säger farväl till varandra, till relationer och en trygghet vi alltid haft dagligen. Av olika anledningar.
En del skiljer sig. En del skiljs åt av andra för att det är bäst för den ena. Vi säger farväl till vänner och hej till nya. Vi säger farväl till sommaren och hej till hösten. Gröna löv faller gula ner på marken. Nya anlag till löv börjar sakta gro. Människor som stått varandra nära vänder varandra ryggen av olika anledningar. Religion, rädsla och rättigheter och skyldigheter, en strävan mot trygghet skapar en hel massa sorgliga farväl.
Ett farväl till något kan vara lika jobbigt som ett farväl till någon.
Vi säger ständigt farväl till igår och hej till i morgon. I morgon är igår om ytterligare en dag och vad som än händer är det ett då.
Då kan vi inte påverka. Bara framtiden.
Jag dränkte inte jämthunden.
Det fyrbenta 20kg's irriterande mygget ligger och sover så gott. Varje utandning följs av en flöjtliknande ton och mitt i allt elände så känns det tryggt.
Hon är sitt gamla vanliga irriterande jag. Ovanan har blivit en vana. Det som var fel har plötsligt blivit rätt och ja...
Att något går över betyder inte att det verkligen går över, eller att det försvinner. Det betyder att man lär sig leva med det.
Man lär sig leva med igår. i morgon lär vi oss hantera och navigera igår.
Det kommer vi med att göra. Navigera i det nya och bli vana och trygga med det.
Det är en tröst faktiskt.
Sov gott nu, med eller utan 20kg's mygg.
I morgon är en ny dag.
