Här mjölar vi barnen och röker kaffet!
Vi ska snart åka iväg på semester. Inte bara vi i vår "lilla" familj på 6 personer, utan hela tjocka familjen vilket betyder:
En jättemodig farfar och en tålmodig farmor, deras 3 barn och 5 barnbarn och sist men inte minst 2 sonhustrur. Gör matten själva men summan blir förmodligen inte bara förvirrad utan också rolig med en svag touch av kaos.
Vill ni veta resmål för att kunna hålla er undan i självlivsuppehållande syfte så kan jag meddela er att vi åker till hufudstaden inom kort. Vi ska bo på hotell centralt så alla campingar, vandrarhem och hotell i utkanten av Stockholm borde vara okej!
Ett av utflyktsmålen är så klart Grönalund. Det har längtats och planerats av vissa och för vissa andra (läs både hönsmamman och hönsfarmorn) har detta medfört en viss oro.
En viss oro vi gjort vårt allra bästa för att slippa. Vi har berättat anekdoter från diverse karuseller - men främst fritt fall där hjärnan enligt rapporter runnit ut genom öronen, tarmarna skjutits upp till halsen så man inte ens kan skrika på hjälp och andra mindre saker som att när man väl satt sig i fritt fall är det ingen återvändo. Ingen.
Inget av detta har hjälpt. Inget. Min oro har inte lagt sig och i natt kom jag på en infallsvinkel jag inte provat. Direkt på morgonen föreslog jag så att "Nu mina älskade barn är det dags att börja packa lite inför semestern". En packlista hade jag varit snäll och förberett till dem.
Precis som jag hoppats på dröjde sig inte ljudet av en elefanthjord som dundrade nerför trappen särskilt länge.
"Mamma! Varför behöver vi 16 kalsonger? "
-ja men visst ville ni åka fritt fall?
"Ja det ska vi"
-Då kommer ni behöva minst 16 kalsonger, för ni kommer garanterat skita ner er!
Tror ni jag lyckades?
Näää ... det enda som hände var att de tvingade syrran att ta 5 kalsonger så de inte skulle måsta ha alla 16 i sin väska OM någon skulle se det.
I surrender.
Grynet har vattkoppor som sagt. Skenade iväg till apoteket för att köpa en skum, poxclin coolmousse 199:-, som skulle underlätta vattkoppssituationen både för den utsatte och omgivningen.
Jag ska inte säga att den är verkningslös, men den funkade inte speciellt bra på Grynet i alla fall.
Tack gode gud allsmäktige däremot för gammalt hederligt potatismjöl.
Grynet blev lugn. Jag blev lugn. Familjen blev lugn och nu är det värsta över.
"Så där ... då hade man mjölat in barnet för natten "
Som toppen på allt detta kommer naturligtvis ytterligare en sak.
Johan- min man.
Jag sitter lugnt och fint i soffan med barn och välling och känner ändå en inre frid. Det kommer ordna sig allting tänker jag och ett leende har just precis placerat sig på mitt avslappnade ansikte. Jag hör dörren öppnas och min man som tar av sig skorna och hänger upp jackan i hallen. Konstigt hinner jag tänka, vad ska det bero på?
Snart är jag varse. .. jag ser i ögonvrån hur han går med bestämda steg till ett köksskåp och öppnar det bestämt, nästan målmedvetet, tar två långa kliv till kylskåpet och så ser jag hur han kommer med ett vinglas i handen som han räcker över till mig och... är det inte så att rösten är lite överexalterad?
- visst minns du att du inte tycker om hundarna?
Jag känner att leendet sakta blir till något som mer liknar en grimage
-jag har precis hjälpt dig med det.
Jag känner hur grimagen börjar ge mig kramp i det tidigare avslappnade ansiktet
-jag har köpt en ny hundgård. Och en ny hundkoja. Bra va?
Vinet var gott.
Antingen hade han svettats lite min man för att berätta att han nallat pengar ur semesterkassan eller något men ut på vår altan gick han i alla fall för att ta en nypa luft.
In kom han dock lika tvärt med en upprörd fråga,
"va faan är det här?"
Jag tittade lugnt upp.
"Det är en kafferök älskling. (Används för att mota bort mygg knott och getingar)
Min mans svar fick leendet att återvända igen:
"Alltså... okej jag vet att narkomaner ibland röker sina tabletter på behandlingshem för att få ut mer effekt av medicinen men ska du verkligen börja röka kaffet?
Har det inte gått lite väl långt då?"
