En skamlig dag
I morse vaknade jag till en snapchat från min dotter. En snap jag är helt övertygad om att jag kommer att få äta upp. Bedöm och riskkalkylera själva: 
Jag sov i alla fall gott. Det är en liten tröst mitt i känslan av att ha blivit påkommen med att göra något förbjudet.
Efter att ha intagit kaffe och frukost så fylldes jag med energi trots den skamfyllda starten. Tänkte hurtigt att jag skulle passa på och skruva upp en barngrind som stått ett tag och väntat. Efter flera onödiga borrhål hade jag inte bara totalt misslyckats med att sätta upp den på ett sätt som ens liknade lite okej utan jag hade också tappat ner en färgburk i golvet som naturligtvis sprack så färgen rann ut och färgade parkettgolvet vitt. Tack vare en snabb utryckning av min son så lyckades vi sanera och rengöra så att inte ens en liten droppe färg fanns kvar på golvet. Som en positiv sidoeffekt av det hela skapade denna händelse ett utmärkt tillfälle att måla över de onödiga borrhål som faktiskt var upprinnelsen till hela färgpaletten.
Färgen var ju liksom redan serverad så det hade ju varit dumt att inte passa på och dutta och fixa fixare som man är.
Det här med att vara hemmafixare är något jag blivit vis om att min ena son har tagit efter.
Vi har två toaletter i huset och toaletten på övervåningen kan ibland användas när man har extra behov av att sitta länge och behov av att ingen går in på den efteråt -också på väldigt länge.
Min ena son har förmodligen haft oturen att komma dit alldeles för tätt på att någon gått därifrån.
Hemmafixare som han tydligen också är, fixade han genast en allmän varning. Två gånger till och med och med en preciserad tidsangivelse. Det måste ha varit en hemsk upplevelse för honom:
Ni ska veta att det var med stor försiktighet som jag öppnade dörren och kikade in. Det var med ännu större försiktighet som jag vidgade näsborrarna och luktade.
Jag misstänkte nämligen starkt att en 3 veckors avstängning inte kunde vara någon liten barnlek.
Nu ligger jag här med en enorm chokladlåda på magen och den chokladbit jag har i munnen har varit den sista minst tre gånger nu.
Eventuellt kan detta ohälsosamma intag resultera i några extra budord:
1. Du skall icke stjäla dina barns lördagsgodis, speciellt inte en söndag efter klockan 21 då barnen somnat.
Och
2. Du skall icke känna begär till nästa bit, ej heller till därnästa bit, speciellt om det du kallar "bit" är en chokladbit på åtskilliga kalorier.
Appropå den kristna påminnelsen av budordstilläggen påminns jag av att det under dagen skett ett herrens mirakel här I vårt hus.
Efter att vi tankat på OK och försökt betala med ett bonuskort så var det dags för en fyrhjulig skridskoshow med bussen uppför backen till vårt hus. Efter att ha försökt med allt från att ta sats, backa och köra diagonalt uppför backen så ringde jag till min man och gav honom några sekunder på sig att ta sig nerför backen till fots för att hjälpa mig uppför den backe som gäckade min ansats att ta mig hem. Väl hemma möttes jag av en värmevägg som fick barnen att minnas att de skruvat upp värmen i sina rum på övervåningen. Snabbt sprang de upp och utan att lyckas dölja sin lycka över den tropiska värmen som övervåningen bjöd på hördes ett barnarop vi sent ska glömma:
"Maaaaamma, Paaaappa det har skett ett mirakel, det är varmt här uppe!"
Gode gud, giv oss styrka. Giv oss makt att betala elräkningen.