Orden Jag Tänker

Jag ser min son komma halvspringandes upp för backen. Sedan hör jag en ljudlig smäll när ytterdörren åker igen, ytterligare en duns och ett klatsch när ryggsäcken och jackan släpps vårdslöst i golvet.
- Hur gick det på läxförhöret idag ropar jag till honom då jag vet att det stundande förhöret på gångertabellen  var lite pirrigt.
-Så där, ropade han tillbaka från kylskåpet, men jag håller på att svälta ihjäl. Det var laxlåda idag. 

Tystnaden som följde andades en självklar övertygelse om att jag då skulle förstå varför han såg ut som en hamster med ovanligt sprängfyllda kinder. Jag lyckades tyda ur det mummelliknande ljud som undslapp hans fullproppade mun att han i princip inget ätit till lunch, och inte den och den kompisen. Och inte den läraren heller och inte ...och inte... och inte....
- Men du, äta måste du ändå. Det är jätteviktigt förstår du. Annars orkar du inte springa, leka, hoppa eller lära dig saker på lektionerna.

Min sons ögon blev plötsligt symmetriskt lika stora som hamsterkinderna. Munnen öppnades och svaret på hur mulitplikationstabellsförhöret egentligen gick uppdagades:

- Jaaahaaaaa är det därför jag glömmer multiplikationstabellen hela tiden?

 
Samma underbare unge önskade sig samma kväll att vi skulle inhandla raketer som han skulle få tända på och skjuta på den nylagda isen. En ide som någon ”trevlig” ”inspirerande” youtubare (läs Jockiboi) planterat i min oskyldige sons  hjärna. Som motsats till detta kände jag ansvaret som snusförnuftig:

- Nej tyvärr lilla gubben det kan vi inte göra. Det är farligt för miljön vet du, särskilt för ozonlagret.
- Meeeeeeeen, vi har gått och blivit så naturliga nuförtiden att det är rent jobbigt. 

Dessa två episoder ur min vardag som mamma till fyra komiker fick mig på kvällen att tänka på detta ur ett större perspektiv.  Vi är så otroligt medvetna om hälsa och miljö att det många gånger blir kontraproduktivt och ingen varken tänker eller tar någon nämnvärd notis om det. Det är väl barnen då kanske som fortfarande har den där möjligheten att tänka och leva utanför normer och stereotypiskt beteende. De har inte ännu tvingats in i ledet, in i det sätt att tänka och vara som samhället kräver.

Ta te x detta:                                      ”Nu ska jag allt börja träna ”

- istället för att verkligen börja träna köps först de nyaste träningskläderna in, dämpade skor och en vattenflaska som matchar färgerna på kläderna. Mobilkamera fotar allt från en snygg vinkel som gör personen så snygg, smal och sportig som möjligt. Efter att ha postat bilden på instagram hoppar hen in i bilen och kör några kilometer (i bästa fall) till gymmet. Väl där ställer hen sig på löpbandet en liten stund. Senare på kvällen dimper den nyduschade rumpan ner i soffan. Det är ett ointressant tvprogram men fjärrkontrollen ligger inte inom räckhåll. Den ligger irriterande nära men inte så nära att hen ids hämta den.
Istället förbannas att inte smart remote på mobilen fungerar, medans ett inlägg om förbrukade kalorier på gymmet postas på instagram och facebook. 

Varför gör man inte bara det man hade för avsikt att göra? Varför går vi till affären med en massa insikter och värderingar mot hälsosam, ekologisk och näringsriktig mat och varför går vi ut ur affären med fullproppade kassar med raka motsatsen? Ja om vi tittar på vår familj som exempel. Ofta handlar det antingen om priset eller om att vi är olika. Johan är mjölkallergiker och barnen vill äta okomplicerad mat som det är restaurangkvalitet på, jag tycker om varierad mat och olika grönsaker som sparris, advokado och andra enligt min familj ”oätliga” livsfarliga ingridienser.  Detta gör att vi (såklart) måste kompromissa och dessa olika krav och behov blir ”ursäkter” för de varor vi inte har i kundvagnen när vi kommer fram till kassan.  Det är svårt att vara både ekologisk, miljömedveten och lojal till lokala varor och tjänster samtidigt. Det är liksom inte speciellt miljömedvetet att köpa ekologiskt från ett land långt bort. Det är inte nödvändigtvis ekologiska varor som produceras lokalt heller. 

Varför tar vi då bilen till gymmet och varför tar vi inte helt enkelt och kliver upp och hämtar tvdosan och byter kanal till något som vi verkligen vill se? Varför envisas det med att serveras laxlåda när det är svårt för barnen med multiplikationstabellerna ;)            (Lax är nyttigt men bara om den verkligen äts)
Kunskaper och verkligt beteende, praktiker och teorier går inte alltid hand i hand … även om mänskligheten ofta vill tro att de gör det.
Med detta sagt vill eller vågar jag verkligen inte lova att min son skulle spika multiplikationstabellförhöret om det inte vore för laxlådan i lunchrestaurangen, men jag kan ju alltid hoppas. Jag kan inte heller lova att det skulle bli en bättre värld av att vi handlar mer lokalt, ej heller att ozonlagret skulle må bättre av ett raketförbud men jag tror det. Jag vill tro det. Jag kan inte lova att man går ner mer i vikt om man hämtar fjärrkontroller, går i trappor och springer elljusspåret efter en snabb uppvärmningspromenad dit, men jag tror det. Jag vill tro det.