Burnout, varning för starka bilder.
Ja hörrni livet som förälder är verkligen ett oskrivet blad varenda dag.
Min yngsta son har fyllt 9 år och födelsedagar firas alltid med pompa och ståt. Födelsedagsbarnet står i centrum och det är presenter, ballonger, tårtor och hipp hipp hurra. I år lades ytterligare en sak till, nämligen nakna kroppar och dinglande snoppar, vilket min 9 åring tycktes uppskatta betydligt mer än hans mamma.
Ett av hans syskon hade nämligen dagen till ära råkat befinna sig på biblioteket som gav bort böcker. På framsidan var det racerbilar och en titel som fick hen att tänka på sin lillebror. Burn Out av Kjell -Åke Jansson och utan att bläddra igenom boken lades den ner i ryggsäcken som den perfekta presenten till sin födelsedagsfirande lillebror.
Boken, den "perfekta" presenten levererades direkt hen kom från skolan med en stolthet som inte gick att ta fel på. Nu du ska du få en bok av mig, en bok som du kommer gilla. Grattis på födelsdagen!"
Det andra syskonets händer flög upp till kinderna, ögonen spärrades upp och ett högt, förfärat nödrop undslapp detta - tydligen - mer insatta syskon i bokens innehåll.
-NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄJ, inte Burn Out. Maaaaammmmaaaaaa det är en snuskbok.
Hörde jag rätt? En snuskbok frågade jag mig själv?
Jag stängde av elvispen i sakta förfäran. Luften andades lugnet före stormen, och i samma sekund förstod jag att JA, jag hade hört rätt.
Min 9 åring vred sig av skratt. Föll ner från soffan, skrattade ännu mer. Tv-rumsbordet sköts iväg av benen som kastades upp i luften medan skrattet gjorde att han tillfälligt tappade andan. När luften kom igen hörde man "Den har ju hår" "Det ser ut som den har peruk ju" " HAHA, Kolla, kolla här då...HAHA tissarna HAHA"
Jag stängde av elvispen i sakta förfäran. Luften andades lugnet före stormen, och i samma sekund förstod jag att JA, jag hade hört rätt.
Min 9 åring vred sig av skratt. Föll ner från soffan, skrattade ännu mer. Tv-rumsbordet sköts iväg av benen som kastades upp i luften medan skrattet gjorde att han tillfälligt tappade andan. När luften kom igen hörde man "Den har ju hår" "Det ser ut som den har peruk ju" " HAHA, Kolla, kolla här då...HAHA tissarna HAHA"
Framför mig stod syskonet som försökt hinna slå larm med uppspärrade ögon och hoppade jämnfota. Hen väste fram mellan sammanbitna tänder:
- Mamma, det är snoppar och tissar ÖVERALLT i den där boken.
Mina ögon spärrades upp om möjligt ännu mer då min 9 åring lyckats ta sig på fötter och krampaktigt ställde sig upp med boken i högsta hugg och vrålade "Tack för rallyboken (syskonets namn), får jag visa (grannens namn)?"
- Mamma, det är snoppar och tissar ÖVERALLT i den där boken.
Mina ögon spärrades upp om möjligt ännu mer då min 9 åring lyckats ta sig på fötter och krampaktigt ställde sig upp med boken i högsta hugg och vrålade "Tack för rallyboken (syskonets namn), får jag visa (grannens namn)?"
Det kändes som evigheter innan jag lyckades få tag i boken och själv bläddra igenom den för en snabb inledande skadebedömning.
Den var enorm.
Den var enorm.
Det var sprit, öl, raggare, uppblåsbara barbaras, snoppar, snippor och tissar i olika längder och former till följd av jordens dragningskraft.
Herregud, boken handlade om Västerås och bakom kulisserna på power meat. Helgen då folk släpper alla hämningar enligt bokens baksida.
Burnout betyder också utbrändhet. Ja det är en passande översättning för boken genererar onekligen den känslan. I alla fall till en fyrbarnsmamma som inte ville ta samtalet om uppblåsbara dockor och karlar som hänger ut snoppar ur bilrutorna. Ett samtal som stundtals fick avbrytas för den enorma skrattsalva som minnet av snoppen med peruk frambringade i min sons tankar.
Herregud. Och fru gud. Och hans moster också. Kanske även hans kusin och tremenning. 