What about now?
För att kunna uppleva dessa minnen igen måste vi ta fram dem i nuet och ge dem liv genom att minnas nu.
Det vi ser fram emot, förväntar oss är framtiden. Den kan inte återskapas genom minnen utan måste upplevas. Alltså är framtiden på sätt och vis också nu.
Vi måste lära oss förstå det här. Att leva - och uppskatta - nuet.
Vi måste lära oss förstå det här. Att leva - och uppskatta - nuet.
Dalai Lama sa en gång.
Människan offrar hälsan för att tjäna pengar. Sedan offrar man pengar för att få tillbaka hälsan. MAn är så angelägen om sin framtid att man glömmer leva i nuet. Följden blir att man aldrig lever i nuet och inte heller i framtiden. Man lever som om man aldrig skulle dö och så dör man utan att någonsin ha levt.
Det är för sorgligt, för visst är det sant?
Vill vi ha det så?
Detta NU är vår verklighet och är alltid närvarande men vi uppmärksammar det sällan och aldrig, och just detta med uppmärksamhet är ett något vi skulle kunna bli bättre på att lägga märke till. Vart är te x din uppmärksamhet just nu? Du kanske läser mina ord, men är din uppmärksamhet här och i det jag skriver eller vandrar tankarna bort, lyssnar du med ett halvt öra på tv samtidigt? Tänker du samtidigt i bakhuvdet på vad ni ska äta till middag och vad du behöver handla? Förbereder du dig inför ett möte eller känns det uppjagat inom dig för att egentligen har du inte tid att läsa bloggen just nu men rubriken gjorde dig så intresserad att du tänka scrolla igenom den lite snabbt för kvickt skapa en bild av innehållet och återkomma senare för att läsa mer ordentligt?
Upptäcker man att tankarna vandrat iväg har man upptäckt att man är på väg bort från nuet och man har möjlighet att föra tillbaka uppmärksamheten mot det man har framför sig.
Andas, bli medveten om andetagen. Bara för en kort kort sekund. Du behöver ju inte låta eller se ut som om du precis gått ut med betyget mycket väl godkänd på en pofylaxkurs men tänk bara ordet NU och stanna upp och ta några djupa andetag och vipps har du stoppat upp jakten, jakten på nästa ögonblick som inte kommit än. Jakten på det kommande som tog bort fokus från det som är och var just då. Nuet.
Vi jagar så mycket och det är väl ingen direkt suprise suprise att jag inte är överförtjust i jaktsäsongen men faktum är att vi alla är jägare. Vi är alla jägare och vi jagar året om. Vi jagar lycka, vi jagar rikedom som bättre lön, bättre hälsa osv osv. Vi jagar nya adrenalinkickar så i den milda grad att vi missar att njuta av det vi faktiskt har och kan göra med de resurser vi faktiskt har. Nya gardiner är enormt fina och vi lägger märke och uppskattar dem i säkert...ett par veckor men sedan är de vardag och "de där gamla trasorna" igen och vi börjar att återigen jaga nya nyheter som ger oss den där adrenallinkicken av något nytt, en stund av uppmärksamhetsfokus mot något som skänker oss tillfällig lycka. Lycka är just det, något vi upplever i stunder.Tillfällen. Frågan är hur medveten är vi om dessa stunder och om lyckan när den faktiskt infinner sig? Hur ofta missar vi möjlighet till fullständig lycka för at t vi är på jakt efter nästa ögonblick, eller för att vi lever i den villfarelsen att livet flyter på utan att vi själva kan påverka våra egna liv? Hur ofta är man inte efter sommaren besviken på den för att de t varit så dåligt väder, eller för att den där resan man så gärna ville göra inte blev av?
Om vi under några korta stunder under semestern tagit oss tid att säga högt NU, stanna upp och andas in och andas ut, lyssna efter ljud runtomkring oss och ta in dem. Känna kroppen slappna av genom andningen och känna uppmärksamhet på stunden skulle vi säkerligen vara lyckligare, mindre stressade människor.
Om vi under några korta stunder under semestern tagit oss tid att säga högt NU, stanna upp och andas in och andas ut, lyssna efter ljud runtomkring oss och ta in dem. Känna kroppen slappna av genom andningen och känna uppmärksamhet på stunden skulle vi säkerligen vara lyckligare, mindre stressade människor.
Vi borde byta ut alla dessa tänk om till tänk om tankar som är positiva.
Vi behöver ta kontroll över våra egna tankar och göra saker som får oss själva att må bra och som passar och är för vår egen skull och inte hela tiden för någon annans skull, för vems skull vill jag göra det jag nu säger ja till? Kommer jag själv att må bra av det och vad är det absolut värsta som kan hända? Spelar det värsta någon roll om tre månader, tre år eller tio år?
Vi behöver ta kontroll över våra egna tankar och göra saker som får oss själva att må bra och som passar och är för vår egen skull och inte hela tiden för någon annans skull, för vems skull vill jag göra det jag nu säger ja till? Kommer jag själv att må bra av det och vad är det absolut värsta som kan hända? Spelar det värsta någon roll om tre månader, tre år eller tio år?
Ofta är svaret nej, och då kan man faktiskt tillåta sig själv att stanna upp. Uppskatta nuet.
Det här är sannerligen inte lätt och jag själv behöver massor massor med träning på det här.
Leva i nuet. Vara lycklig i de små stunderna och samtidigt medveten om dem, att de faktiskt är här mitt framför mig - oftare än jag tror, bara det att jag liksom många andra- redan är på väg in i nästa ögonblick så jag inte hinner gripa tag i känslan lycka och säga hej, vad härligt att ses!
