Leklandet - ett ställe för återhämtning
Faktiskt hände det jag nu ska återge för en gångs skull INTE mig.
När vi bevittnade denna "film" som i allra högsta grad är verklighetsbaserad så kunde jag känna igen mig och identifiera mig med en annan mammas ångest och frustration så till den milda grad att en ensam svettdroppe pärlades i tinningen på mig och sakta sakta kittlandes rann ner för sidan på ansiktet.
Jag vill tacka gode gud men även "AXE for Women" av hela mitt hjärta för den enastående insatsen som fodrades för att stoppa de två sympatisvettfläckarna under armarna som annars skulle ha attackerat min tröja. Tack.
Jag vill tacka gode gud men även "AXE for Women" av hela mitt hjärta för den enastående insatsen som fodrades för att stoppa de två sympatisvettfläckarna under armarna som annars skulle ha attackerat min tröja. Tack.
Ni kanske har hört era barns pappor föreslå för barnen att delta i en aktivitet, familjeaktivitet och sedan inte alls närvara under tiden den genomförs? Så tror jag att det var för den mamman jag såg och kände med en dag på ett lekland.
Förväntningarna på familjeaktiviteten var förmodligen skyhög. Både från mamman som var storslaget imponerad av pappans vilja att umgås och hjälpa till med att aktiviera barnen en hel dag, och förståss från barnen som var taggade till tänderna på lek och bus. Även om de inga hade, men om det kan jag inget säkert säga.
Dörren till Leos lekland öppnades säkert snabbt av någon av barnen.
And just like that, they´re gone.
Kvar stog mamman med en kassörska som avvaktande väntade på ett visakort.
And just like that, they´re gone.
Kvar stog mamman med en kassörska som avvaktande väntade på ett visakort.
Ett bekant "maaaaammmma kolla vad jag kaaaaaaan" hördes och med ett nervöst leende lämnade hon fram visakortet samtidigt som hon hoppades att barnet skulle överleva den frontflip som visades upp oroväckande högt upp i luften.
Pappan har förmodligen ingenting av detta märkt för han träffade en bekant i hallen och stod lugnt och avslappanat med armarna i kors och pratade om någonting.
Mamman kände förmodligen redan vid detta laget hur hur svetten rann lite ner efter ryggen och tog desperat sikte på det enda lediga bordet längst bak i vuxendelen. Hon kånkade garanterat på bebis, skötväska, vagn och de försvunna ungarnas långärmade tröjor. Som en irriterande bisvärm upptäckte hon en annan familj som tog sikte på samma bord i perfferseendet.
Precis som hon skulle till och skynda på sina steg uppenbarade sig ett av de förvunna barnen framför henne så hon snubblade till och tappade fart. Likt ett jetflygplan föste hon bort barnet framför sig och formade munnen till ett neeeeeeeej flyyyyyyyttta påååååå diiiiiiig.....hon var med nöd och näppe vinnare av bordet .
Fortfarande ingen pappa.
Trött tittade sig mamman omkring. Hon ser det även vi såg. Hon såg skrikande barn. Svettiga barn. Sockerkraschade barn. Hon såg mammor som svettades. Barn som matades och fick nya blöjor. Hon såg mammor som plockade ihop mat från bord. Hon såg barn som bråkade och slet varandra i håret. Hon såg snoriga småbarn som slickade på bollarna i bollhavet medan papporna lugnt bläddrade i en tidning, surfade på telefonen eller pratade helt oberört med sin kompis som också är en pappa som "gillar att göra aktiviteter" med sina barn.
"går du och beställer kaffe?" hördes en stämma som mamman identifierade som sin mans, som sina barns pappa över sorlet från det fullsatta leklandets vuxenavdelning. Själv satte jag nästan kaffet i halsen när jag hörde det. Det kaffe som min man hämtat åt mig. Tack älskling igen för att det inte var du som var den "där pappan"
När mamman kom tillbaka såg det ut så här:
Jag är så nöjd att det inte var min man. Jag tror faktiskt att han aldrig har sovit på leklandet.
Det är bra. Det är en klar fördel till dig älskling.
Det är bra. Det är en klar fördel till dig älskling.
Bilden på den sovande pappan fick mig att undra lite, för vems skull kom leklandet till?
Om man tittar på detta kort till exempel.
Titta på skyltningen, på barnen i rutschkanan och de tre tårtbitarna som är föräldrar till barnen. (Jag ville inte outa dessa föräldrar med bild så därav tårtbitarna) Det finns inga förklarande bilder som BARN kan förstå på denna skylt...det är alltså meningen att en stöttande vuxen ska finnas vid barnens sida på leklandet.
VARFÖR säger inte föräldrarna till sina barn att man inte får springa uppför rutschkanorna? Varför står de bara där? Både mamman och pappan? Barnen kan inte beskyllas, förmodligen är de för små för att kunna läsa. OM de hade kunnat läsa är jag säker på att de hade respekterat skylten för barn är väldigt rättvisa av sig till naturen, och barn VILL gärna göra rätt. Det är då åtminstone min personliga erfarenhet.
Om man tittar på detta kort till exempel.
VARFÖR säger inte föräldrarna till sina barn att man inte får springa uppför rutschkanorna? Varför står de bara där? Både mamman och pappan? Barnen kan inte beskyllas, förmodligen är de för små för att kunna läsa. OM de hade kunnat läsa är jag säker på att de hade respekterat skylten för barn är väldigt rättvisa av sig till naturen, och barn VILL gärna göra rätt. Det är då åtminstone min personliga erfarenhet.
Jag börjar återigen fundera och ifrågasätta om det är jag som missuppfattat det hela, är leklandet till för att föräldrar ska få chans att bara släppa allt ansvar och därmed inte kan belastas med ansvaret att vägleda sina barn omkring, till exempel, hur man beter sig vid en rutschkana? Är det meningen att man ska kunna ta sig en liten tupplur medans ungarna leker i en "skyddad" miljö?
Det står ju klart och tydligt på skylten "Det är ej tillåtet att gå uppför Tiger-Rutschkanan!". Föräldrarna står där, tre stycken. Det vet jag för jag iakttog dem en stund före och en stund efter detta. Ingen sa till.
Är det för svårt att acceptera? Strider det mot någon rättighet som de anser sig ha över hur leklandet vill utforma sin verksamhet? Varför ska varenda riktlinje och regel hela tiden ifrågasättas och negligeras?
Det som är din frihet är någon annans ansvar...för händer det något, bryter någon benet eller gör sig illa då är det leklandet som belastas. Trots skylten. Samma med den sovade pappan. Medan han sover är barnen någon annans ansvar.
Det som är din frihet är någon annans ansvar...för händer det något, bryter någon benet eller gör sig illa då är det leklandet som belastas. Trots skylten. Samma med den sovade pappan. Medan han sover är barnen någon annans ansvar.
Har föräldrar idag bara rättigheter? Inga som helst skyldigheter? Varken mot egna eller andras barn? Varken mot andra föräldrar eller samhällsaktörer?
