Orden Jag Tänker

Jag har haft en period av eftertanke, en period där jag liksom inte haft lust till någonting. Jag har allvarligt funderat på att lägga ner bloggandet (den är ändå så jävla kass tänker jag irriterat), jag har allvarligt funderat på att tacka nej till magisterutbildningen jag kommit mig in på (jag är liks ändå en jäkla fejk, jag kan ju ingenting), jag har allvarligt funderat på att be om tjänstledigt som familjens samordnare och lokalvårdare ( hur jag än städar blir det inte en mikromilliter likt ett mittuppslag ur en ikeakatalog i alla fall så jag suger nog på att städa också).Jag har allvarligt funderat på att ändra mitt glada pigga röstbrevlådamedelande till ett annat, mer i stil med:  Hej! Du har kommit till Cecilia. Jag har tyvärr avvecklat mig själv så ring inte igen. Lämna inget medelande för jag kommer inte kunna lyssna av eftersom jag är en bluff rakt igenom. Jag är en nobody.
För vidare frågor maila till: [email protected] 
Troode jag. 

Tills jag insåg att jag är nog en tiger. 

En tigerhona som inte är att leka med när det kniper. 

Jag må driva en blogg som heter ordenjagtnker men det är inte alltid det behövs en massa ord för att få fram ett budskap. 

Tystnadsmakten. 

 

ikväll kände jag en liten strimma lust igen. En liten ryckning i fingranrna efter att logga in på bloggen och here we go again, im back. Ni blev inte av med mig och mina irriterande ord nu heller. Jag håller mig envist kvar.

 

Sommaren som årstid är i år en bluff och i jämförelse med den är till och med jag någonting. Jag är i alla fall lite varm om vart annant, det är mer än vad man kan beskylla den dag som sommaren kom och gick.

2015 års sommar var den 13/7 och det var en bra dag att besöka norra sverige för det var faktiskt min älskade svärfars 60-årsdag och skulle solen lysa en enda dag, var denna dag ett perfekt val. Han är en helt fantastisk människa och att solen sken och  värmde våra frusan hjärtan känns självklart, för det gör han också. Ibland av kärlek och ibland av ilska haha. De svordommar som inte han kan de finns helt enkelt inte. 

Hursomhelst.

Logistiken av hans kalas är till största del att beundra min svärmor för. Hon är en värdinna alla andra bara drömmer om att vara, men jag har försökt att hjälpa till så gott jag kunnat. 

Med mina 4 barn - och vissa stunder 5 :) så har det varit lite fullspäckat även för mig. Jag är van (och trivs) med många järn i elden men jag har faktiskt känt mig lite trött. Så där...pms trött. 

 

En dag när jag skulle handla på ica satt där en kärring som fick mig att i  föga positiv  anda förvandlas till  en tigermammas don´t mess with my children sätt att vara

Hon hoppade fram som ett galet troll bakom kundvagnarna . Gråhårig och vansinnig. Skrek ut beskyllningar om att mina barn stal pengar från tiggaren som sökt uppehållstillstånd utanför ICA. 

Ni som känner till hur snabbt det går att det blir väderomslag i fjälltrakter vet ungenfär hur det kändes för mig då allt svartnade på en sekund och mörka moln tornade upp sig först genom lilltån och snabbt, kraftfullt och aggresivt tornade upp sig genom magen, halsen och till slut nådde sin högsta topp. Hjärnan. 

På ett fint sätt kan vi uttrycka min respons som en paus. Som om någon plötsligt tryckte paus mitt i rusningstrafik på en flerfilig motorväg. 

 

Om blickar kunnat döda hade kärringen fallit död ner. Mina annars blåa ögon blev ilsket röda och jag stirrade på henne under hotfull tystnad. Jag stirrade så länge att hon började se riktigt obekväm ut. Det var jag och hon i denna pausade verklighet. Min stinna blick mot hennes osäkra.

Omkring oss fortsatte världen med folk som gick ut och in. Efter en lång stund kändes det  skönt att bara vända henne ryggen och låta henne sitta där och känna sig usel. Inte ett enda ord behövde jag avyttra. Inte ett enda ord men ändå gick budskapet fram. Kom inte och sätt dig på mina barn.

 

Jag och min svärmor unnade oss i veckan en förmiddag på Källan Spa med bad och lunch för att återhämta oss lite efter allt kalasande. Vi njöt av poolen och duschen var varm och skön. Mitt hår däremot blev sig inte likt . Jag vet inte om incidenten på ICA då jag förvandlades till en tigermamma satte permanenta spår men efter duschen blev håret som hästhagel. Jag som kände mig sval och fräsch ( Parfym.se )efter badet blev svettig och desperat när tjorvarna inte gick reda ut hur mycket jag än fäktade med hårborsten. Till slut flätade jag ihop håret tjorvigt och varje gång jag vidrört topparna efter det så  känndes det som att jag stack mig på skägg. Nog visste jag att varje månad har en period av hetare temperament, håravfall och till viss del ökad aggresivitet men att jag skulle förvandlas  till en tiger med hasthagel det var väl ändå att ta i? 

 

Det uppstådda problemet krävde således  ett återbesök på ICA och inköp av shampo, balsam och hårinpackning med recover och strenghten egenskaper. Kärringen var inte kvar så tigermammanär ett minne blott och håret är numera lent och fint. 

Allt är återställt och förmodligen kommer perioden varje hona behöver gå igenom varje månad vare sig man är tiger eller människa snart, och därmed kan omgivningen slappna av och känna lugn. 

 

Och.
Jag kommer inte avpolitera varken bloggen eller mig själv ännu.

Jag biter mig nog  envist kvar. 

Oavsett påhopp och andra sätt att försöka få mig att inse att jag är en nolla. Både från höger, vänster, kärringar och andra! 

 

Peace out, 
Cecilia