Orden Jag Tänker

En blogg om allt och ingenting. Ab imo pectore

Husmusen

familj, livet, mamma choklad, kommersiellt jippo Permalink1
Öppna munnen och gapa.
Eh..vet inte om jag törs? 
jo jo du törs, öppna munnen nu. 
In stoppar min älskade man någonting stort och hårt. Det fyller hela munnen.
 
Vad smakar det? 
Lakrits? 
Lakrits?
Ja Lakrits! Är det inte det?
Eh neej.
 
Tydligen behöver mina smaklökar en uppdatering, för det han stoppat i munnen på mig var en bit ur den gigantiska vita chokladkakan han köpt till mig. Någonting är i görningen. Så är det bara. 
På Lördag är det efter uppgift från google sista dagen för harjakt och där har vi nog svaret på mysteriet med chokladkakan. 
 
Sedan sist har jag i övrigt lyckats med lite av varje i vanlig ordning. Färgen i mitt ansikte har inte kunnat vara skär hudtonad ens med en hel burk rouge. Mikael Persbrant ter sig solbrun ut motför hur min ansiksfärg skiftade.

 
Till att börja med så inföll min födelsedag för ett tag sedan. Alla som vill får ju lite extra go´fika en sådan dag, men att katten skulle få det hade jag inte räknat med. 
Allt var frid och fröjd, musiken strömmade från högtalaren och det var en lycklig stund. Jag kände mig som "Leila bakar" där jag stod och nynnade med i musiken med elvispen i högsta hugg. Jag hade tankarna på hur jag skulle fylla rulltårtan som snart skulle gräddas i väntan på min kompis som var på väg. 
Nova, vår katt hoppade upp till sin matskål och meddelade bistert att maten var slut. Jag tog fram hennes nästan tomma whiskas kattmatpåse och i den stunden som jag började hälla var det som att jag kände att det var något fel. Något var i görningen - ja känslan var lika stark som känslan över att chokladkakan inte bara var en fin gest.
Mycket riktigt, mitt sjätte sinne var inte sen att visa sig ha rätt. Leendet, lugnet och lyckokänslan byttes snabbt ut till skräckgrimage, kaos och panik. 
 
 
                                                                                                                                          Som ni kan se tyckte till och med Molly att situationen var mycket otrevlig, 
Situation? Ja det kan man kalla vad som döljde sig i kattmaten. 
 
Hade jag haft tillgång till en bättre skyddsutrustning skulle jag givetvis tagit den men pannband, julahandskar och en icapåse fick duga. På avstånd med allt det avstånd som endast gck uppnå i den böjda kropp som inte var så elastisk som jag önskat slängdes allt, kattmat, tallrik och torkad mumifierad icke-svensk stendöd råtta ut.
 
Så klart innebar ju detta att ny kattmat behövde införskaffas. I mina nya fina glänsande franska manikyr naglar åkte jag iväg mot affären. I huvudet svor jag över whiskas och lovade mig själv att från och  med nu köpa Friskies. Med bestämda steg gick jag mot kassan. Så bestämda att hällorna på mina kängor bestämde sig för att sätta stopp för det på ett lika bestämt sätt. Huvudstupa föll jag framåt, tog emot mig med händerna och naglarna var därmed ett minne blott. Likaså min värdighet.

Inte nog med detta så fick jag efter morgonens situation med råttan en "lätt" svett-attack. Efter fallet på ica likaså, då det trots mina bortviftningar och "asch det gick bra"  till människorna runt om mig så ont i armen att jag behövde byta tröja när jag kom hem. Garderoben har en trälåda som går tungt. Istället för att använda den onda armen tog jag foten och lyckades stänga den med min fot fortfarande kvar i lådan. 
 
Det visade sig vara en mycket väl behövd, passande present jag fick på kvällen. En hotell weekend. Tack.
Då kanske mina smaklökar kan få sig en uppdatering också, vem vet? Börjar man förväxla choklad med lakrits är man illa ute. Betydligt värre därann än husmusen i whiskaspåsen!
 
what doesn´t kill you makes you stronger!
 
 
 
#1 - - Kajsa:

Haha! Gulliga ni! :)

Till top