Orden Jag Tänker

En blogg om allt och ingenting. Ab imo pectore

Fisken, katten och hunden

mamma Permalink1
Jag skulle gärna ha ett större hus, en nyare bil och skoter, båt och husvagn.  Jag skulle gärna vilja åka på semester ofta - både inom sverige och utomlands tillsammans med hela familjen. Jag skulle vilja  ha den nyaste mobilen och kläder som passar bra, både på mig och för alla tänkbara tillfällen. Jag skulle gärna vilja ha det nyaste från heminredningsmodet och nya fina möbler med passande dukar, gardiner och mattor till. 
Jag vill, jag vill, jag vill ... Katten Nova hoppar upp och tittar in i akvariumet på vår guldfisk. Lotta, vår hund som ligger bredvid mig vaknar,  gnyr till och gäspar stort, suckar tungt och somnar om igen. 
 
Fisken, katten och hunden tänker jag. Vilka olika individer men ändå lika i hur de tacklar vardagen, det de har runt sig. 
 
Guldfisken simmar omkring i akvariumet dag ut och dag in, timme efter timme. Världens äldsta guldfisk blev tydligen  45 år och dog 2005.
I 45 år hade den alltså simmat runt i samma akvarium, hos samma familj i Storbrittanien utan att dö av tristess. 45 år, Alltså 16 425 dagar -  där samma fyra väggar och  inredning upplevdes om och om igen men med en aldrig sinande nyfikenhet om att upptäcka något nytt som missats i vracket på botten, eller i den gröna växten som svajjar i kruset från vattenpumpen. . 
 
Katten Nova kan bli helt till sig av ett litet garnnystan och få frispel av lycka över att det studsar fram över golvet. Som ett JAS 30 gripenplan jagar Nova nystanet över golvet lika effektivt som försvarsmakten skulle jagat bort fiender från svenskt luftrum. 
Samma nystan väcker samma lekfullhet dag efter dag.Det gör även en dammtuss, ett skosnöre eller en sten som följt med in. ALLT är roligt, ALLT är en möjlighet till lek och glädje. 
 
 
Jag ligger i soffan och kliar slött vår hund. Hon är gammal och grå snart och har bott här hos oss sedan hon var 12 veckor. Varje dag har vi släppt ut henne flera gånger i kopplet och när vi efter 5-7 minuter tar in henne igen blir hon himmlastormande lycklig av att se oss - varje gång. Det är som ett första möte all over igen och hon blir sjukt glad. Hela kroppen gungar och svansen viftar fram och tillbaka så kraftigt att ingen fluga kan flyga igenom det luftrummet utan att uppleva enorm turbulens.
 
Ett barn gör likadant. De är supernöjda med den yta de oftast vistas på. Det är tryggt och säkert. Det finns massor att se och utforska hela tiden. Allt från tyger, material, dofter, smaker och former. De blir lika sjukt glada över den leksak som de snurrat runt flera timmar i streck under sin livstid och det är lika spännande varje gång att få den i sina händer och vända, vrida och smaka. De blir lika sjukt glada varje gång man öppnar ögonen på morgonen och möter deras blick, varje gång man kommer tillbaka från toaletten eller när man tittar fram bakom tygstycket i tittut leken. 
 
 
Vad är det som händer med oss vuxna då? När händer det? När blir vi så blinda för det fina i det vi har och kan se det perfekta i det istället för det vi inte har? När börjar vi fylla våra liv med "drömmar om" istället för med upplevelser? Vi kan inte bo i samma hus, med samma inredning nämnvärt länge innan vi lessnar och behöver förnya oss. Vi köper nya möbler och byter ut fjolårets, vi matchar med nya gardiner, dukar, mattor och prydnadsgrejorna följer modet de också. Vi lämnar in på återvinning, skänker bort eller kastar det vi nyss tyckt var fint och "det jag alltid drömt  om". Vi kan inte ha samma "leksaker"  nämnvärt länge innan vi känner behovet av att byta upp oss. Vi byter bil, skoter eller båt. Köper vattenskoter eller nya slalomskidor. Mobiltelefoner måste vara den nyaste och vi ska ha det nyaste klädmodet. Kanske har man knappt hunnit ha den nya jackan men när man får en komplimang för den så " äsch, den här gamla trasan, din är mycket finare" 
 
Vi kan heller inte ha samma umgänge ett helt liv.
Vi förändras, växer isär och tillbringar vi för mycket tid tillsammans blir vi less på varandras fel och brister, de goda roliga sidorna blir grå vardag och man slutar tycka det är lika charmigt och roligt med det som från början fick oss att le och skratta tillsammans. 
Familjer splittras, vänskapsband bryts och byts ut. Mina barn, dina barn och våra barn. 
 
Fisken, katten, hunden och barnen. 
De har mycket att lära oss vuxna om livsglädje och att inte slarva bort livet genom att vara missnöjda, uttråkade  och bittra. De kan lära oss om att inte vänta på att det perfekta ögonblicket ska komma utan att helt enkelt fånga ett ögonblick och göra det perfekt. 
 
 
 
 
#1 - - Robex Lundgren:

fin bild

Svar: Tack!
Cecilia

Till top