Orden Jag Tänker

Nej vet ni vad. Nu måste vi faktiskt göra någonting. Vi kan inte bara sitta här som lata vuxna och ingenting göra, låta våra ungar ta selfies rakt ner i den icke existerande bh:n för några extra likes som får dem att känna sig älskad och accepterad. Det är inte selfin som ska åstadkomma den känslan, det är inte antalet likes utan det är vi som ska ha hjälpt dem utveckla en sådan känsla för sig själv att de dels tycker de duger utan andras uppmärksamhet och dels genom deras egen självbild.
Förr i tiden lärde sig barnen att inte knuffas och att inte luggas. Alla fick vara med och precis som Samir och Viktor sjunger handlade det inte så mycket om selfies som om groupies. Idag handlar mobbing och kränkning om helt andra saker, men lika viktigt är att vi hemifrån och vi vuxna på skolan lär barnen att det inte är okej. Vilken form av mobbing eller kränkning det än handlar om. 
Ingen vuxen skulle idag acceptera att riskera fortograferas naken utan att man själv valt det. Ingen vuxen idag skulle tillåta att bli kränkt genom att bli fotograferad, pekad på och fnittrad till för att man hamnade på ett fotografi där den nakna kroppen blivit med på ett hörn i den tiotusende selfien för dagen.

 

Jag läser en artikel om en mamma som fått sin dotter fotograferad och hennes smärtsamma beskrivning av flickans sorg och oro inför det får mig att koka.
Det är helt sjukt. Jag vänder ansiktet mot fönstret och försöker sätta mig in det, genom att låta tankarna flyga iväg. 

 

 

 

Det är inte okej - det håller alla med om. 
Det ska inte finnas mobiler i omklädningsrum - det håller många med om. 
Man ska inte bli fotad, eller postad mot sin vilja, det håller också många med om. Skolan ska vara en trygg plats - det håller de allra flesta för att inte säga, alla med om. 
Ändå.

Ändå kan barnen idag inte duscha och byta om efter idrotten utan att detta mörka moln hänger över dem. 
När kvällen kommer och tankarna rullar ligger det många flickor och pojkar och grubblar med en liten kall hand på magen som är alldeles orolig av fjärilar över att man vet att man var med på ett kort.

Förgäves hade jag försökt gömma mig bakom ett skåp men när jag trodde det var okej sträckte jag mig efter  handduken och då hördes trots allt ett klick. Ett klick tätt följt av ett fnitter. 

En sak är säker. det var garanterat inte flickan som fotades som fnittrade. Hon tyckte inte det var det minsta roligt, tårarna brände bakom ögonlocken flera timmar senare men tack och lov hade ingen än hört av sig med ett medelande så kanske, kanske hade de inte skickat iväg bilden tll någon.
Kanske var det lugnt den här gången. 

Nu får det tamme fan vara nog! 
Kan inte vi föräldrar se till att våra barn förstår att man absolut inte, under några som helst omständigheter går in i ett omklädningsrum med en mobil i händerna oavsett vad manska göra med den - spela, kolla ett medelande eller ta en sefie så MÅSTE  skolan ta sitt ansvar och ge läraren tid att stå och se till att denna stund av våra barns nakenhet, av våra barns totala sårbarhet inte förevigas på en tonårings galleri.
Kan inte läraren det, då MÅSTE det vara okej att hoppa över duschen.
När man har badat och inte har något val så borde det vara ett tvång för läraren att finnas i omklädningsrummet eller så får man helt enkelt inte bada under idrotten.

Min flicka eller pojke, din flicka eller pojke ska inte behöva bli fotograferade nakna!
Det räcker inte att lärarna säger att det är förbjudet -  det görs ändå och som sagt kan man inte hemifrån rota denna självklarhet då MÅSTE skolan säkerhetsställa att det inte händer.

Bara för att det är barn ska inte denna möjliga risk få fortgå.
Jag skulle aldrig, och då menar jag aldrig, ta av mig kläderna och riskera att bli fotograferad naken som vuxen ... så säg mig. Varför kräver vi det av våra barn?

 

 

 ... och JO det förekommer på din skola också. Det förekommer på alla skolor. 

Varje dag.