Markus Birro - freedom of speech
Malou nappar inte alls på den biten - utan vill gräva i varför han ätit lunch med två toppar från sd, varför han fått sparken och hur han ser på det och om det kan finnas något sammanhang som han tror om att han inte har några vänner.
Jag upplever att det är lite synd att hon inte slappnar av i sina bekymmrade ögonbryn och verkligen Lyssnar till de svar han ger henne, hon hade kunnat få en helt annan intervju om hon vara varit observant för egentligen hade hans ifrågasättande redan svarat henne. Han ser det kritiskt och han vill skapa en reflektion kring det i henne, i han själv och i mig. Jag som sitter och tittar med ett oviket klädesplagg bortglömt i mitt knä. Han frågar ödmjukt varför han inte får prata med vem han vill under sin lunch, varför han ska redovisa vad de pratade om och vem som bjudit vem till samtalet? Han ser kritiskt på att han fick sparken från expresssen men säger att han mår bra. Han mår bra för att han är medveten om att han står på randen till att börja dricka igen. Så länge man är medveten om att det är farligt nära med ett återfall i något destruktivt är det inte så farligt som en omedvetenhet är. Man är nära men samtidigt längre ifrån, det är när man är omedveten som missbruket kan accelerera och rota sig genom att det sker per automatik och oreflekterat.
Istället för att undvika andra och nya åsikter tolkar jag Birro som att man kan lära av varandra och utbildas i att "jaha, du tänker så" . Istället för att se det som ett misslyckande att man inte lyckats övertala den andre att tycka som jag kan man se det som en vinst. Man har vunnit chansen till att öppna sitt sinne, till att bredda sina perspektiv. Vi lever i ett tekniksamhälle men vad handlar teknik om?
Jag skulle säga att utveckla, förändra och göra det som redan finns bättre. Förbättra vardagen och livet.
För att kunna utvecklas och bli bättre måste man ju kunna se olikheter och resonera kring dem - varför är det då så fel att våga äta lunch med en oliktänkande? Varför ska Birros hela person "slaktas" på nätet och tvingas gå i försvar och förklara sig? Möter vi verkligen det vi är rädda för på bästa sätt genom tystnad och ignornas?Är det demokrati utövad på det bästa sätt vi kan tänka oss?
Stäng ute oliktänkande och omge oss bara med likasinnande? Är det inte lite det de vi vill utestänga vill göra bara det att de uttalat sagt att det är det de vill?
Stäng ute oliktänkande och omge oss bara med likasinnande? Är det inte lite det de vi vill utestänga vill göra bara det att de uttalat sagt att det är det de vill?
Jag har ingen aning om vad Birro pysslar eller pysslat med, jag har knappt läst en rad han skrivet men det är heller inte det relevanta. Det relevanta ligger i det han förmedlar med sitt ifrågasättande. Med sin öppenhet gällande hans missbruk och hans sätt att förklara hur han behöver jobba med sig själv för att bli bättre. Han behöver utvecklas.
Livet och lyckan ska inte bara handla om det som man vill ha, det man vill jobba med, det man vill göra sedan - utan livet ska också handla om att det är onsdag och att kaffekoppen passar precis i den annars knökfulla diskmaskinen. Att tvättmedlet precis räckte till den sista laddningen med kläder för idag och att jag har mat att ställa bordet när familjen kommer hem hungriga och bubblande av saker att berätta om som de upplevt under dagen. Det är också livet. Att trött lägga upp fötterna på kvällen och sappa mellan tv kanalerna. Att veta att jag idag gjort mitt bästa för att bli bättre, utvecklas och bidra till andras liv.
Livet och lyckan ska inte bara handla om det som man vill ha, det man vill jobba med, det man vill göra sedan - utan livet ska också handla om att det är onsdag och att kaffekoppen passar precis i den annars knökfulla diskmaskinen. Att tvättmedlet precis räckte till den sista laddningen med kläder för idag och att jag har mat att ställa bordet när familjen kommer hem hungriga och bubblande av saker att berätta om som de upplevt under dagen. Det är också livet. Att trött lägga upp fötterna på kvällen och sappa mellan tv kanalerna. Att veta att jag idag gjort mitt bästa för att bli bättre, utvecklas och bidra till andras liv.
För att en bild ska kunna framträda i ett pussel så behövs olika nyanser, olika motiv former och olika färger. Bilden som tonar fram ska vara en bild som visar hur vi tillsammans - alla olika pusselbitar - faktiskt bidrar till denna värld och det liv vi lever. För att kunna påverka livet behöver vi ifrågasätta, vi behöver falla ihop och kliva upp igen, vi behöver våga möta olikheter och vi behöver tillåtas tycka olika men ändå acceptera den andres existens. Vi behöver få äta lunch med oliktänkande utan att det ska innebära att man förlorar ansiktet och jobbet. Utan att man ska behöva stänga ner twitter och sitta i Malous soffa och förklara sig. Visa hur dåligt man mår och berätta om hur man ska bli bättre, hur man ska jobba med sig själv för att bli bättre. Inte för att få andras förlåtelse utan för att be om deras förlåtelse för att få kunna gå vidare.
Hur bekymrad än Malous ögonbryn ser ut är det orättvist.
Orättvist mot inte bara Markus Birro utan också mot Sveriges Demokrati
