Stoppa pressarna!
Tänk så fort det kan gå.
Det var en helt vanlig solig dag för några dagar sedan när jag helt ovetandes om hur det skulle sluta njöt av en sommardag i shorts som alla andra.
Mina ben kändes som de alltid gjort och det fanns inga tecken på det som komma skulle.
Det var en helt vanlig solig dag för några dagar sedan när jag helt ovetandes om hur det skulle sluta njöt av en sommardag i shorts som alla andra.
Mina ben kändes som de alltid gjort och det fanns inga tecken på det som komma skulle.
Så plötsligt, som en blixt från klar himmel hände det oväntade.
Jag kände en annorlunda känsla i knävecket och strök över det med ena handen samtidigt som jag vred huvudet för att se vad det kunde vara.
Stundens allvar gick därefter inte att missa.
Det var precis som att någon tryckt på paus.
Tystnaden i mitt inre blev total och det enda ljud som jag registrerade var sekundvisaren på klockan.
Stundens allvar gick därefter inte att missa.
Det var precis som att någon tryckt på paus.
Tystnaden i mitt inre blev total och det enda ljud som jag registrerade var sekundvisaren på klockan.
Tick Tack Tick Tack
Det får inte vara sant. Jag försökte någonstans släppa fram minnesbilden av baksidan på lusmedlet som gick att köpa i värsta lustiderna och överföra på den här situationen.
Lappens budskap var: Grips inte av panik!
Stilla sträckte jag mig efter min telefon i ett falskt lugn.
Min upprördhet kunde enbart uppfattas genom mina annars så säckra smsfingrar som nu istället darrade och gjorde det svårt att stava så det blev rätt ord i autokorrekten.
Lappens budskap var: Grips inte av panik!
Stilla sträckte jag mig efter min telefon i ett falskt lugn.
Min upprördhet kunde enbart uppfattas genom mina annars så säckra smsfingrar som nu istället darrade och gjorde det svårt att stava så det blev rätt ord i autokorrekten.
STOPPA PRESSARNA! JAG HAR FÅTT ETT ÅDERBROCK borde ha gett honom ledtråden till stundens allvar men så icket.
Jag och Johan har varit gifta i 9 år och tillsamans i 16,5
år ungefär och han tänkte efter dessa första inledande sms att det var lämpligt att svara mig med ett skämt? Om åderförkalkning?
När liksom mina ådrors bristande ungdomlighet och spänst var upphov till att hans telefon förmodligen hoppade ilsknare än vanligt av vibrationer från medelanden.
Var det avståndet mellan oss, för kvällen 20 mil som invaggade honom i det mod han faktiskt visade på?
Istället för darrande hade mina fingrarna nu ett väldigt stadigt och tydligt mål med sitt knapprande på tangentbordet. Det gick snabbt, fort och bra att googla fram stödstrumpor ( som ser ut som ungdomssockar). När jag väl hade rätt storlek var trycket på musen om möjligt ännu stadigare när jag tryckte fast det i kunvagnen och Till kassan!
300 kronor fattigare men med en känsla som vittrade vinst mot mina åderbrocksfiender smsade jag till min man att jag nu minsann beställt krigsmaterial som nog ska få ådrorna att dra ihop sig igen.
Vad tror ni han svarade?
Överreagerar???
Vad menar han?
Vad tror ni han svarade?
Överreagerar???
Vad menar han?
Förstår han inte vidden av att jag har fått ett åderbrock? Ett åderbrock?
Vad behöver han för att begripa att jag drabbats av ett riktigt och högst synligt åderbrock? Ett kort? Behöver jag verkligen fotografera eländet?
Vad behöver han för att begripa att jag drabbats av ett riktigt och högst synligt åderbrock? Ett kort? Behöver jag verkligen fotografera eländet?
Fram med telefonens kamera och nu darrade fingrarna återigen. Kameran gjorde det där åderbrocket bara tydligare och det var inte helt lätt att ta kort på det, så darrig som jag var.
Hursomhelst fick jag i väg ett kort på snapchat ( så allt bevis skulle försvinna) men för säkerhetsskull så ringade jag in eländet och pekade ut var problemet satt.
Hursomhelst fick jag i väg ett kort på snapchat ( så allt bevis skulle försvinna) men för säkerhetsskull så ringade jag in eländet och pekade ut var problemet satt.
"Om jag zoomar ser ja ev en blodåder"
"Behöv du nya glasögon å?"
OCH SÅ TOG HAN EN SCREENSHOT och postade tillbaka det till mig i medelandechatten!
Vi kanske får boka ett rum tillsammans på ålderdomshemmet jag och johan. Jag har åderbrock och han måste ha drabbats av demens. Det är jag övertygad om då några dagars separation tydligen gjort så att han har glömt att det med eller utan åderbrock faktiskt är jag som lagar hans mat. Med en kvinnas logik kan det lätt vändas till att det är hans fel att jag överhuvudtaget har fått åderbrocket till att börja med. Ge mig bara några minuter ska jag räkna ut sambandet.