Orden Jag Tänker

Ibland blir man riktigt riktigt förvånad. Som tagen på sängen och i efterdyningarna frågar man sig själv vart det  kom ifrån? Det är  sällan och aldrig man  blir så kolosalt förvånad som när man ska fylla skurhinken med vatten och man lutar sig över badkarskanten och blundar lite för att ta en snabbvila medans badkarskranen fyller hinken. 

Ryggen värker lite och man gör en liten grimage medan man vrider på vredet för varmvatten, ofta vrider man dessutom vredet i botten för att man vill att hinken ska fyllas snabbt.  Den plötsliga  och skoningslösa ansiktsduschen kommer i full fart nerifrån och  rensar noggrannt  rent i varenda vrå i bihålorna. Det till och  med kittlar i öronen.
Eftersom ögonen är hårt ihopknipna av förvåning och fasa över den kraftiga strålen hittar man heller inte av vredet som snabbt kan avsluta den ofrivilliga duschen.  Medan man förtvivlat letar efter vredet sprutas vattnet i ansiktet, på tröjan och i taket och överallt eftersom duschslangen låg löst slängd på botten av badkaret. 

Vattnet dryper från håret och man vet inte om man är förbannad eller förnedrad. Golvet ska dock skuras så det är bara att dra de blöta dränkta testarna bakom örat och bita ihop. Moppen får utstå lite hårdare tag och hörnen blir renare än vanligt. Liksom bihålorna och insidan av halsen som också fått sig en verklighets check av duschslangen. 
Varför händer sådant här mig?

 

Förresten så är jag gravid också. Underbart magiskt och fantastiskt vilket mirakel att få vara med om den här resan igen. 8 år sedan sist men så plötsligt händer det och en liten krabat flyttar in i magen så efterlängtad och välkommen. 

Jag är verkligen gravid också. Jag är trött och känslosam. Så är jag trött och känslosam återigen.

Jag har försökt att hjälpa min man med vardagen genom att ge honom lite information om hur man ska bete sig runt en gravid och vad man bör och inte bör säga.
Han säger att han har lite svårt att läsa långa texter och det har tyvärr gjort att han inte lyckars bläddra sig igenom den lilla luntan jag gav honom med boken "en överlevnadsguide för blivande pappor" och den senaste utgåvan av "the Big NO NO och de små  Viktiga Ömhetsbetygelserna."

Än så länge har det fungerat ändå eftersom han befinner sig i Luleå på veckodagarna och jag här hemma. Det är endast halebop som har tyckt att det arrangemanget varit bra eftersom smstrafiken inkasserat en smärre summa tack vare att böckerna inte utgivits som ljudböcker av mig. Nu har jag samiskt blod i ådrorna enligt min far och jag bör kanske fundera på att ta upp den gamla konsten med röksignaler? 
Problemet med det kan vara att mina röksignaler förmodligen då är lika stora och breda som pappersbruket Kappa  i Piteå och det är risk att min information blandas med något recept på någon pappersblandning. 
Gud vet endast hur det skulle sluta så jag hoppas istället på att hans ensamma kvällar där borta i källaren kan inbringa honom tid att smälta att till exempel ordet jakt inte finns med i tillåtna ord.
Inte heller frasen " jag ska bara"