Orden Jag Tänker

En blogg om allt och ingenting. Ab imo pectore

Varför är Hasse Aro viktigare än min gympalärare?

debatt, livet förändring, utveckling Permalink0
 
Hasse Aro ska byta jobb. Ja han ska byta jobb efter att ha varit på efterlyst i över 20 år och tydligen är den nyheten så stor att det tas upp på nyheterna.
Och? Vad är det med det? 
Gympaläraren på centralskolan i Norsjö var lärare både till min svärmor och mig själv.  Det var nog bara på snudden att han hann ha min svärmors barnbarn också, alltså mina barn.
Vad är då Hasse Aros 20 år att nyhetsrapportera om? 
Ingen nämnde det på nyheterna när gympaläraren gick i pension. Ingen nämnde det ens i lokaltidningen men Hasse Aro, som de flesta i Sverige inte känner, aldrig varit i närheten av eller ens egentligen bryr sig om vet att han ska sluta och oroar sig över hur det ska gå för efterlyst?! 
Ja hur ska det gå för min svärmors barnbarn?
Vem ska stoppa dem i rökrutan? Dagens gympalärare vet ju inte vilket träd som äpplet inte faller långt ifrån? Hur ska gympaläraren veta att rökrutan riskerar att besökas av en ung, tuff blivande mamma, svärmor och farmors avkomma? Ingen mediakanal har ju rapporterat det - ja förrutom skvallerblaskan då, djungeltelegrafen som gjort sitt bästa för att dömma och stämpla nya generationer efter den förra. 

Går barnet en egen väg och lyckas då är det en sak. Då hyllas bedrifterna och inga kommenterar om hur hens föräldrar varit eller inte haglar, ingen ifrågasätter varför hen gjort si eller så. Går det däremot dåligt eller oturas för den som försöker och prövar då ska man genast dra paralleller till historian, biologiska gener och evolutionens syfte med de genetiska linjerna. 
Men Hasse Aro, den stackarn ska ifrågasättas och rapporteras om på bästa sändningstid efter sina 20 år på samma jobb, ett jobb som många andra haft före honom och kommer sköta jätte bra efter honom - att underhålla och fängsla tv-tittare som min och svärmors pensionerade gympalärare. 
 
ibland är det resan som är målet och ibland är målet att resa. 
Hasse Aro kanske har gjort sin resa, han vill kanske gå vidare. Han fick ingen tyst sorti men han har rest en bra bit på vägen i sitt liv som programledare för Efterlyst. Som ung ville han bli något, han ville bli en känd programledare, en kändis och ett ansikte för rättvisan och offren i brott som inte uppklarats. Målet var resan själv, det han upplevde under tiden, det resan gjorde med honom. förändringen den gav upphov till. Nu kanske han vill resa vidare. Målet är resan därifrån, mot något nytt.
ibland är det resan som är målet och ibland är målet att resa. 

LÅt Hasso Aro hitta ett nytt jobb utan att kräva Efterlyst i ny tappning. Utan att kräva Hasse Aro av hans ersättare. Låt Aro resa igen, låt honom ha målet att resa och låt resan vara målet.
Samma sak med rökrutan, förvänta er inte att någons dotter ska besöka den bara för att generationerna före gjorde det. Barnen  är egna personer, med egna resor och egna mål.  Historia kanske har påverkat dem men det är de själva som formar deras framtid och deras liv. Det är så jobbigt med förväntningar som blir till roller människor förväntas efterleva. Har pappa adhd har "nog" pojken det, har mamma dåliga nerver har "nog" barnen det också. Vad är det för skit? Ibland är tystnaden bättre än ren och skär bullshit. 

 
Till top