Orden Jag Tänker

En blogg om allt och ingenting. Ab imo pectore

Finn ett fel.

mamma Permalink0
Ni vet det här syndromet med att man ibland kan svara bisarrt detaljerat på en fråga?
Barnen säger till exempel "vart har jag bandyklubban" och som mamma svarar man utan att tveka  " Kolla bakom den svarta byrån i hallen där ligger den" 
Hur vet man det?
Ännu värre när det är någon mindre sak som tex en studsboll  som är borta och man kan svara " i den tredje blomkrukan från vänster i vardagsrummet"

Detta är det oväntade till trots inget märkvärdigt, jag tror det här är en instinkt alla mammor har.
Papporna är bra på att leta, men att hitta det som försvunnit det är helt omöjligt.
Mammor lägger märke till och ser det ingen annan ser. Vi ser vad papporna egentligen menar och tänker till exempel, oftast innan de är medvetna själv om att de tänker det de tänker.
Trots min förmåga att veta var det mesta är när någon har borta något så blev jag väldigt förvånad och fundersam över vad mitt norra öga skådade i kväll när jag kom in på toaletten för att borsta mina tänder. 


Finn ett fel: 
 
Frågan är om den ansvarige tänkt borsta tänderna med vaniljsåsen eller tvätta händerna med den? 
Inte ens en mamma skulle ha svarat att "vanlijsåsen? Ja den  är mittemellan Glade doftspray och vattenkranen på toaletten" 
Vaniljsås och toalett går inte ihop på något plan, på något sätt?
 
Om johan är bra på att leta och jag på att hitta så visade det sig under helgen tydligt i "jag har tappat börsen" situationen. En situation som börjat med att timmar blev till dagar som blev till veckor av ivirigt och hemlighetsfullt letande efter en börs ingen annan än min man visste att han tappat bort.  
I börsen fanns pengar, kreditkort och körkort så klart. 
Eftersom kvinnan vet det männen inte ens upptäckt så gick det nog inte fem minuter innan börsen var hittad när han väl sagt som det var.  
Vad var det nu de sa om kvinnan som det överlägsna könet nu igen? 
 
En annan könsrelaterad episod som helgen bjudit på är att barnen kommer springandes in och undrar om de kan få köra fyrhjuling utan hjälm en bit? 
Nej är det naturliga svaret, kommer aldrig på fråga. 
5 minuter senare hör jag en traktor starta och precis när jag ska avnjuta min första klunk kaffe så ser jag i periferiseendet hur traktorn stannar utanför fönstret och hur barnen vinkar glatt åt mig. 
Kaffet i vrångstrupen och ut i sockarna. Vad gör ni? 
- Pappa lovade, vi fick ju inte köra lite fyrhjuling så vi fick ta traktorn istället. 
 
Får man inte köra en liten fyrhjuling för mamma så får man köra en traktor för pappa! 
 
 
Pappor och deras logik är så skilld från mammors. Två olika världar möts. 
Ta bara den tystnad som infinner sig man skyndat sig ut för att hinna sätta sig vid ratten först. 
Dörren öppnas. Två ögon möter två uppsärrade -  frågande -  livrädda ögon. 
Hans ögon signalerar  " Vad gör DU bakom ratten?" 

"Det kommer en bil där framme" 
jo jag ser det.
"Bromsa, en kurva där framme"
jo jag ser det
"Lägg ut blinkersen nu, där framme är korsningen"
Jo jag ser det,  jag har åkt den här vägen tiotusen gånger förr med en sladdande mobilpratande galning! 

Vit i ansiktet, grönaktig hudton och med desperata ögon framhåller han det sista kortet i ärmen: 
" Kan du stanna, jag är åksjuk" 


 
 
 
 
Till top