En underbar jävla jul
Jag är galen i julen. Jag älskar julen. Jag älskar julförberedelser.
Vanligtvis.
Av någon underlig anledning så har det inte riktigt infunnit sig i år. Kanske kanske beror det på att jag har världens bästa jobb, som min kollega påpekade. Eller att jag har fyra tonåringar under mitt tak.
Kollegan menade att jag helt enkelt har det så bra på jobbet att suget efter att fly från verkligheten till sagornas värld med bling bling och julklappar, lugnet och dofter av mys inte är lika starkt. Så kan det absolut vara för jag har verkligen alla tiders bästa jobb. Jag kan också tänka mig att det faktum att jag har fyra tonåringar bidrar till att jag med en viss tveksamhet längtar till julledigheten.
Jag önskar att alla jag känner och dom jag ska komma att lära känna får prova på att ha ett jobb som är lika bra som mitt. Det är en känsla som är fantastik att ha ett jobb som känns så bra att det faktiskt kvittar om det är Söndag kväll och en ny arbetsvecka står för dörrren.
Hursomhelst så står nu julen framför dörren. Eller i alla fall lyxfällan innan alla julklappar är inköpta och all julmat inhandlad. En tonåring kan verkligen önska sig mycket och dyra saker. En tonåring kan verkligen äta mycket. Två och tre också men fyra...det är liksom inga små varor i botten på en tom icakasse utan proppfulla kassar som är så tunga att bära att de måste köras ut i vagnen till bilen.
Svetten rinner och pulsen dunkar - både över kostnaden men också över stressen. Skynda skynda.
Sedan när kylskåpet är fyllt till bredden och man precis fått igen dörren med en bestämd knuff så kommer en hungrig tonåring nerstampande för trappen så grannarna med lätthet tror det är ett förstadie tilljordbävning de luxe. Ett irriterat utrop i klass med böneutropen i moskeerna hörs skära genom luften: "Alla andra har jämt supergott fika och vi har aldrig aldrig någonting".
Jag smsar följande till min man:
Han svarar:
Förrutom att humöret ska växla kraftigt och brutalt hos tonåringar, och säkert de flesta så är det en annan sak som jag mer eller mindre ser som ett av tecknen som MÅSTE finnas för att barnet ska gå under benämningen tonåringar är att grundattityden är negativ och missnöjd.
Allt är skit, dåligt och idiotiskt. Alla andra är egoistiska, lata, dummma och heeeeelt sjuka i huvudet. Man slutar att "inte tycka om" och börjar att hata. Man kan liksom inte längre hantera mindre kraftiga värdeord utan det är av oerhörd vikt att vartenda värdeord är före eller efter ett kraftigt värderande verb såsom hatar, avskyr, spyr, eller helt enkelt det ändå rätt gammeldagsa ordet "fuck".
Så... för att avrunda lite ungdomligt.
Fuck, det är heeeeelt sjukt. Jag hatar att det är så jävla nära till jul. Alla andra har julpyntat redan, utom vi. Så fucking skämmigt att jag spyr. Hur kul blir det här då?
Min man kommer säkert lugnt svara :
Älskling, det kommer bli bra. Det kommer att bli en underbar jävla jul!