Din axel är förkyld. Du har axelsyndrom och behöver otrivin i örat tre gånger per dag.
Går man till läkaren och undrar varför man har ont i en axel och läkaren säger att det beror på att du är förkyld och har bihåleinflammation så tror man för det mesta på läkaren även om man känner att det var konstigt? Beror axelvärken verkligen bara på det?
Jag tror det är samma med diagnoser.
Det kan bli en roll man bär om de vuxna runtomkring ser diagnosen som en orsak och som den felande länken och bemöter därefter. Man blir sin diagnos. En brist förklaras med enbart en felsökning inuti barnet när det kanske i själva verket beror på flera olika faktorer att något upplevs svårt?
Jag tror det är samma med diagnoser.
Det kan bli en roll man bär om de vuxna runtomkring ser diagnosen som en orsak och som den felande länken och bemöter därefter. Man blir sin diagnos. En brist förklaras med enbart en felsökning inuti barnet när det kanske i själva verket beror på flera olika faktorer att något upplevs svårt?
I morse råkade jag läsa en liten mening som fick mig att gå i gång så till den milda grad att jag kände mig som arga tanten i p4 (lyssna)
Med en koppling till gårdagens inlägg kan man vidare fundera över varför man behöver ha en diagnos för att bli bemött på ett respektfullt sätt om man inte riktigt hanterar dagens skolmiljö av olika anledningar. Vem rår för det här då säger politikerna och spänner hängselbanden medan de ser sig omkring för att utse syndabockar och orsaker istället för att ta på sig sin del i det hela? För allas vår människosyn är i allra högsta grad roten till mycket. '
Det är som att vi behöver en ursäkt för att vi misslyckas forma miljöerna så att ALLA barn kan få sina behov tillfredställda vilket faktiskt både skollagen och läroplanerna idag anger att vi bör.
Det är en sak att skriva det i text, men tydligen en helt annan att genomföra det i praktiken. Det är en sak att säga att det är så ni ska jobba men tydligen en helt annan att hjälpa alla duktiga lärare där ute att kunna jobba så. Vems fel det är , eller om det ens är någons fel det vet jag inte och det är inte heller relevant eftersom vi alla måste ändra vårt sätt att se på barn, funktionshinder och kunskap.
Det är en sak att skriva det i text, men tydligen en helt annan att genomföra det i praktiken. Det är en sak att säga att det är så ni ska jobba men tydligen en helt annan att hjälpa alla duktiga lärare där ute att kunna jobba så. Vems fel det är , eller om det ens är någons fel det vet jag inte och det är inte heller relevant eftersom vi alla måste ändra vårt sätt att se på barn, funktionshinder och kunskap.
Ett barn med svårigheter och särskilda behov ( ni hör bara där? Vilket barn har inte det? Vilken vuxen har inte det? Det har vi väl ändå allihopa, vi är ju unika inidivder) har väl samma rätt till ett bra bemötande som alla andra oavsett diagnos eller inte? Och en diagnos ska väl inte behövas för att ett barn ska få den extra hjälp som behövs för att uppnå de mål som finns? Är behovet så att det behövs ska väl barnet få det oavsett om man har en diagnos eller inte?
Ska de styrandes misslyckande att tillhandahålla en sådan miljö rättfärdigas genom att sätta en diagnos på någons huvud?
JAHA, du har adhd? Jamen då förstår jag att du inte kan, vill, gör eller förstår.
VA?
JAHA, du har adhd? Jamen då förstår jag att du inte kan, vill, gör eller förstår.
VA?
Alla barn behöver studiero kan jag tycka, det är inte så att barn med diagnoser per automatik behöver mer studiero än barn utan. Barn med diagnoser är varken dumma i huvudet eller en egen "sort" skilld från övriga massan PÅ GRUND AV sin diagnos.
”Jaha, hon har den diagnosen. Då är det inte konstigt att det är som det är och då finns det inte mycket att göra heller tyvärr.
”Jaha, hon har den diagnosen. Då är det inte konstigt att det är som det är och då finns det inte mycket att göra heller tyvärr.
Diagnoser idag kategoriserar människor som ett särskilt folkslag, ett sätt, en personlighet.
Men är det inte så att ALLA barn har särskilda behov. ALLA vuxna också. Oavsett diagnos eller inte.
Men är det inte så att ALLA barn har särskilda behov. ALLA vuxna också. Oavsett diagnos eller inte.
Sedan skulle jag vilja säga en sak till.
En diagnos innebär inte automatiskt koncentrationssvårigheter, tänk på det ordet lite.
En diagnos innebär inte automatiskt koncentrationssvårigheter, tänk på det ordet lite.
Är alla barn med koncentrationssvårigheter ALLTID okoncentrerade eller är de okoncentrerade I DEN MILJÖ VI SKAPAT åt dem, i den situationen de befinner sig i just då?
Kanske det barnet är fullt kapabel att koncentrera sig om vi lyckas fånga och intressera barnet för det som ska göras och det sätt vi erbjuder att göra det på?
VArför är det så viktigt att vi alla alltid ska göra exakt samma saker och samtidigt? Är det lärande i sin högsta kvalitè?. Vi är olika hela tiden, varje dag och varje ny dag då vi formas efter hur vi blir bemötta.
VArför är det så viktigt att vi alla alltid ska göra exakt samma saker och samtidigt? Är det lärande i sin högsta kvalitè?. Vi är olika hela tiden, varje dag och varje ny dag då vi formas efter hur vi blir bemötta.
Hur folk i allmänhet ställer sig till diagnoser och hur de ser på det är faktiskt avgörande för alla dessa barn som sedan måste gå runt med den stämpeln i pannan. Många barn mår bra av att få veta vad det beror på att det känns på ett visst sätt men lika många gör det inte. Vi ÄR inte en diagnos.
Barn med diagnoser är lika mycket barn som alla andra barn i samma klass med olika behov och sätt att lära. Behöver ett barn hörselproppar i stora barngrupper behöver inte automatiskt ett barn med en diagnos fylla örgången med betong för att få samma studiero. Att säga att barn i allmänhet behöver något och att barn med diagnoser behöver mer eller annat än det är att exkludera och att inta ett förhållningssätt som är baserat på förgivettaganden. Det exkluderar delar av en grupp från helheten och är ett utanförskap som barn med diagnoser faktiskt inte behöver få pulade i ansiktet dagligen.
Barnen har det förmodligen nog ändå med det som den diagnos de lider av gör med dem. Det är samma med en förkylning i axeln. Hur mycket hjälper nässprayen mot att det smärtar i axelleden när du rör den oavsett om läkaren säger att du ska använda otrivin tre gånger daglien i örat eller inte?
Barn med diagnoser är lika mycket barn som alla andra barn i samma klass med olika behov och sätt att lära. Behöver ett barn hörselproppar i stora barngrupper behöver inte automatiskt ett barn med en diagnos fylla örgången med betong för att få samma studiero. Att säga att barn i allmänhet behöver något och att barn med diagnoser behöver mer eller annat än det är att exkludera och att inta ett förhållningssätt som är baserat på förgivettaganden. Det exkluderar delar av en grupp från helheten och är ett utanförskap som barn med diagnoser faktiskt inte behöver få pulade i ansiktet dagligen.
Barnen har det förmodligen nog ändå med det som den diagnos de lider av gör med dem. Det är samma med en förkylning i axeln. Hur mycket hjälper nässprayen mot att det smärtar i axelleden när du rör den oavsett om läkaren säger att du ska använda otrivin tre gånger daglien i örat eller inte?
Och nej. Jag har ingen diagnos själv varför jag blev "arga tanten" när barn med diagnoser av olika slag återigen blev exkluderade och stämplade som något annorlunda.
Vi är allihopa annorlunda.
"Dear future mum" (se denna)
Vi är allihopa annorlunda.
"Dear future mum" (se denna)
