Orden Jag Tänker

 

Nog kanske man kan tillbringa ett helt liv på resande fot letandes efter lycka eller livsglädje men jag funderar på hur man ska kunna se lyckan och livsglädjen om sinnet och själen inte redan är glad, lycklig och positiv?
Om man tänker negativa tankar kommer man då någonsin kunna se på världen och omgivningen positivt eller är det lättare och mer troligt att man istället bara letar fel och brister hos alla? 

 

Jag tror det. För att kunna bli lycklig måste man ha en inre lycka inom sig. 

 

Det är precis som att man tänker sig att man jobbar med tankar och värderingar inom sig själv - inuti - och den utveckling som det föder det visar sig på utsidan så småningom...när internaliseringen är gjord. 

 

När lyckan finns i hjärtat - då först syns den och då först blir den synlig för oss i vår omgivning. 

 

Sökare är vi väl i och för sig allihopa. Ibland söker vi den ena strumpan som förvunnit spårlöst i tvättmaskinen, och ibland söker vi inre harmoni. 

 

Jag läste om en övning som ska bidra till att hitta just denna inre harmoni vi alla borde ha en relation till.
Man skulle sätta sig ner och andas, bli medveten om sin andning. Tankarna skulle få sväva iväg och man skulle bli ett med sig själv. 

 

Johopp.

Jag satt mig ner och korsade benen som en annan van mediterare och genast fick jag kramp i varenda stackars muskel som genast skickade larmsignaler till hjärnan " Sätt dig för fasiken i en annan ställning NU" 

Bytte ställning till en betydligt bekvämare ställning efter vissa bekymmer med att få loss benen från varandra och tänkte att nu ska jag andas. In och ut. 

Jo det gick bra. Blev lite yr men fick ont i ryggen och började sträcka på mig och ojjas över det för att komma ihåg att just ja! Jag höll ju på att "bli ett med mig själv."

 

Samla tankarna. 

"Vad blir det för middag i dag tro"
"Undra vilken kursuppgift jag ska börja med",
" när var polly ut sisst och kissade"
"Var det idag eller i morgon det var utvecklingssamtal"

 

AHHH - utvecklingssamtal!!!

Rusade upp och tur var det att jag inte hade benen korsade längre för då hade jag verkligen "blivit ett med mig själv" för tid att knyta upp benen som korsats till en knut och dessutom fastnat ihop av senadraget det skulle aldrig ha funnits.

Fortare än en ljudets hastighet sprang jag  till kalendern och bläddrade fort fram till denna vecka...och andades ut. phuu, utvecklingssamtalet var ju flyttat till en annan dag och dessutom var det inte förän i morgon det skulle ha varit från första början.

Jag blev så snabb i kroppen av att samla mina tankar att det blev så tankspritt resultat att jag inte kom ihåg att återgå till den meditiva övningen jag höll på med.  

 

Att hitta inre harmoni och lycka är ett arbete som man måste underhålla livet ut.
Ingen bara blir lycklig eller är det per automatik för att ...(man gjort eller gör saker man tror innebär lycka)  
Att vara lycklig är ett val man gör och en annan lättare övning som faktiskt fungerar är att först bli medveten om hur du sitter eller står. Förmodligen är ryggen lite krokad och axlarna hänger lite lätt framåt. 

Försök le.

 

Det känndes inte speciellt bra va? Det blev mer en grimage...

 

Sträck lite på dig och håll upp båda händerna framför dig och vänd pekfingrarna inåt mot kroppen och peka på en punkt . Jag skulle tro att du nu pekar just ovanför bröstvårtorna - Grattis du har nu hittat din gladpunkt.

(Nej - inte G-punkt utan Gladpunkt) 

 

Peka mot den och för bröstet framåt och uppåt lite samtidigt som ryggen rätas ut. 

 

Det går mycket lättare att andas. Du ser snyggare och gladare ut. Ryggen slokar inte och du får inte spänningar och puckelrygg och till på råga på allt så fylls ditt inre med en bra glad känsla. 

Gladpunkten. 

 

Sedan kan vi resa världen runt om vi vill och se roliga underbara saker och samtidigt faktiskt uppskatta dem. 

Eller så kan vi stanna hemma, och uppskatta det vi faktiskt har. 

 

Slappna helt enkelt av. 

Vi duger. Vi har det vi behöver och vi gör alldelens alldelens nog.