Sand mellan tårna Okej, men bajs?
I morse när väckarklockan ringde var det fyra trötta hjärnor som någonstans långt bort registrerade att det var dags att försöka vakna. Vi slet oss upp och började så smått röra oss in mot köket för att inta frukosten. Alla fyra lika trötta och alla fyra lika snabba i tanken. En satt och stirra rakt fram i någon sorts vakensömn och den andra letade sockarna som låg framför fötterna redan, den tredje gick till skafferiet för att ilsket utbrista att smöret var slut. (!)
Jag - som den fjärde representanten för zombiesällskapet tog på mig tjocksockar, varma mjukbyxor och letade mig in mot den bygynnande krigszonen köket.
När alla skolbarn tagit sig iväg (tre minuter innan bussen gick från busskuren) i ett försök att slå alla hastighetsrekord och faktiskt också hinna med den så gick jag in till köket för att sätta på vattenkokaren så jag skulle kunna koka mig en kopp kaffe.
Jag tittar ut över sjön som glittrar vackert av solens strålar och tänker en flyktig tanke om att jag definitivt inte behövt varken tjocksockarna eller de varma byxorna.
Jag tittar ut över sjön som glittrar vackert av solens strålar och tänker en flyktig tanke om att jag definitivt inte behövt varken tjocksockarna eller de varma byxorna.
En tanke som naturligtvis genast fick bönesvar.
I samma sekund sätter jag naturligtvis min tjocksockefot i en slaskblöt pöl med brun illaluktande geggamojjabajs.
Först blir jag förvånad. Sedan blir jag medveten om vilken sörja som tränger sig in i garnet på tjocksockarna. Slutligen väller en rad svordommar ut ur min mun.
Ramsan har jag förmodligen lärt mig av min svärfar.
Jag hoppar på ett ben tills jag fångat in den skyldige till mina ordval, vår ( läs JOHANS) jämthundsvalp "Kiwi" alltmedan jag tänker att det förmodligen droppar äckelbobbasörja från tjocksockarna i takt med varje duns och att det i sin tur betyder att jag behöver skura hela huset. Men. Vad göra?
Jag hoppar på ett ben tills jag fångat in den skyldige till mina ordval, vår ( läs JOHANS) jämthundsvalp "Kiwi" alltmedan jag tänker att det förmodligen droppar äckelbobbasörja från tjocksockarna i takt med varje duns och att det i sin tur betyder att jag behöver skura hela huset. Men. Vad göra?
När jag väl fått fast den skyldige som tror att matte nu plötsligt blivit jätte busig hoppar jag vidare med henne under armen in mot toaletten för rengöring av min bajsattackerade fot.
Att lämna valpen med toapapper över bajshögen är som att be om en rekorderlig anledning till storstädning.
En hundvalp+ toapapper+ bajs = KAOS. Jag kan bara fantisera om vilka fruktansvärda sanitära oangelägenheter som hinner uppkomma på den stund det tar för mig att tvätta och handsprita foten och mellan alla tår både en, två och tre gånger om jag inte tar med mig henne in på toaletten.
Hur ren jag än vet jag är så ligger känslan av bajs mellan tårna kvar och jag upplever en trötthet som är svår att förklara.
Jag går ut på altanen och sätter mig i stolen i väntan på att kaffet skulle sjunka och klarna. ( JA, vi har en helt vanlig gammeldags kaffepanna med kokkaffe) . I detta skede tror jag definitivt att någonting slog mig huvudet för jag vaknade upp en timme senare och funderade allvarligt på om det inte var dags att ta av mig de vadderade mjukbyxorna jag fortfarande bar. Ansiktet förmedlade en känsla av att jag borde ha smort in mig med solskyddsfaktor istället för att sätta på mig tjocksockar i morse, och känslan av att ha pinkat ner mig förmedlade mig den starka känslan av att klänning elller shorts hade varit ett mer lämpligt klädval.
Ja ja tänker jag, det var då nu är nu och det ska bli gott med kaffe.
Slog upp en kopp bara för att upptäcka att vattnet aldrig kokats eftersom kaffepulvret flöt omkring på ytan.
Slog upp en kopp bara för att upptäcka att vattnet aldrig kokats eftersom kaffepulvret flöt omkring på ytan.
Det var en riktigt lugn och fin morgon ändå. Om man gillar ironi.
