Orden Jag Tänker

Jag kommer så väl ihåg när jag och Johan träffades. 

Han var väldigt lik sig motför idag på ett vis, men samtidigt väldigt annorlunda. 

Han hade ju för tusan hår.
Tjockt, lockigt hår som till och med behövde lite hårspray för att hålla luggen på plats. 

 

Jag var också annorlunda, men ändå precis som Johan -  inte.

Jag är fortfarande jag och han är fortfarande Johan. Vi har förändrats med tiden, men kärleken är oförändrad.
Vi är ett team och vi är lyckliga.

Jag tror att en viktig ingridiens till lycka är kommunikation. 

Vilja och lust att dela varandras tankar med varandra och ett intresse att höra vad den andre säger. 

 

I bakverket "Lycka" så ingår en annan viktig ingridiens.
Nämligen skrattet. 

Man måste kunna skratta tillsammans, åt livet och det man tar sig för och till det som händer. 

 

Skrattet och ett glatt sinne tar dig långt, och det smittar. 

 

Dramaläraren på universitetet lekte en lek med oss som jag har tänkt en del på. 

Vi skulle armkroka en vän och turas om att förelså olika saker. När den ena föreslagit något så var den andre tvungen att glatt och positivt ropa högt och exalterat "JA! Det gör vi" och sedan tillsammans utföra det föreslagna 

 

"Ska vi dansa?"

"JA! Det gör vi"

 

När förslaget var accepterat under positiva utrop så var det bara att börja dramatisera ...tills den andre förelog något annat: 

 

"ska vi plocka hundbajs?" 

"JA! Det gör vi"

 

Att i livet gå armkrok med någon kräver nog just detta,

Att man turas om att förelså olika inriktiningar och att man försöker stötta och följa med på ett positivt sätt. 

Armkrok, tillsammans med skrattet nära till hands så blir även mindre roliga händelser riktigt roliga.
Man gör dem ju tillsammans.
Man gör dem roliga - tillsammans. 

 

Separationer är vanliga under hösten och det verkar inte vara en annorlunda höst i år.
Det är så tråkigt. Jag hoppas att alla som valt att släppa taget om sin  armkrok verkligen har försökt att hitta tillbaka till det som gjorde att man armkrokade från första början först. Hitta tillbaka till  den kärlek som fanns där då, och till det som gjorde att man valde att släppa in just den personen i sitt liv. 

Har man försökt och det inte går, så går det inte och då är livet för kort för att man ska gå omkring olycklig eller "lagomt" nöjd. 

 

Ibland kan en del relationer behöva lite tid för att personerna i den ska kunna reflektera och förändras innan man kan släppa in dem i livet på nytt igen.
Det är inget fel i det men jag önskar att alla tänkte efter ordentligt först så det verkligen inte bara är ett infall av tristess och vardag.

Att man har tappat lusten. Kanske är det är ingen som säger "JA! Det gör vi" när man föreslår något på tuman hand för att vårda relationen eller kanske ingen lyssnar längre  när man pratar. 

En del människor är så ofta arga och sura, letar efter negativa synsätt och inslag i livet att det kanske är bäst att ta ett steg från den relationen? Förmodligen är det inte ett slag som utkämpas med dig utan det är  ett slag som utkämpas inom den andre personen, likt ett brutalt inbördeskrig. 

 

Med tiden kanske den relationen kan läkas, eller så kan den inte det - men kommunicera och försök se det positiva med allt, även med misslyckandet - även om just det är riktigt riktigt svårt. 

Jag tror det är viktigt att både kunna se den man var och den man är. 

Den jag ÄR kanske inte längre har något med den jag VAR att göra men den personen har ändå påverkat nuet.

Och det är i nuet vi lever, så visst spelar historian in men den identifierar inte längre mig. 

Med tid och förändring behöver relationer tillåtas förändring och är det inte det som är livsglädjen? 

Att vi förändras - tillsammans?
Arm i arm äntrar vi altaret och genom livet går vi armkrok med den där pesonen som man älskar, som man fallit för och som får dig att skratta. 

 Skrattet och lyckan går också armkrok. Släpp inte taget - i alla fall inte lättvändigt och utan fight. 
Teamwork och Kämpaglöd. 

 

Kommunikation och vilja att det ska hålla, en nypa skratt och en ordentlig skopa livsglädje då är nog kakan "Lycka" bakad och redo att gräddas. 

För lyckan är inget som kommer till dig, det är en färskvara och något man måste arbeta på. Tillsammans.